har detta år varit mer än vacker i afseende på vädret. Visserligen var det igår, midsommardagen, en smula blåsigt, men detta bidrog endast till att göra hettan mindre tryckande, om det också gjorde våra kalkrykande landsvägar mindre farbara.
Att under denna helg nöjen och förströelser af alla slag icke saknats, är gifvet. En liten erinran om hvad i detta afseende bjöds må derför göras.
Midsommaraftonens nöjen började i badhusparken, der en midsommafest var anordnad redan så tidigt som kl. 6 e. m. Men trots den tidiga timmen hade rätt många deltagare och åskådare infunnit sig för att vara med om leken och dansen kring majstången, hvilken med blågul vimpei i topp reste sig alldeles ute vid hafvets strand. Och dansen gick munter och glad, skrattet och skämtet klingade gladt och ungdomsfriskt, och när festen redan kl. 8 — äfven det en rätt tidig timme — afslöts, voro alla deltagarne ense om, att festen varit glad.
Senare på aftonen dansades och lektes på många håll.
Ute i Skolbetningen var som vanligt under midsommarnatten ett rörligt folklif och der afslötos dansen och lekarne först när midsommardagens sol steg i höjden.
En alltid mycket omtyckt och besökt dansplats midsommaraftonen är artilleriets dansbana å gamla artillerigården. Der svängde de unga paren, mest beväring och värfvade krigare, med sina flickbekanta om i yster takt efter arillerikårens musik. I dansen syntes äfven många af kårens officerare, hvilka alltid haft ord om sig att vara »gemena» och nedlåtna, och pojkarne sågo rent högfärdiga ut, när »deras» kapten eller löjtnant kom och bjöd upp deras töser till en liten svängom, Ja, det är som det skall vara. Det är icke blott med kommandorop och maktspråk den öfverordnade får den underordnade att lyda; det är äfven genom humanitet och välvilja.
Äfven å Visborgs slätt dansades det midsommarkvällen. Men der voro »sorkarne» alldeles renons på damer. Endast en 7 å 8 sådana hade infunnit sig.
Behöfva vi då säga, att inga »panelhöns» funnos på den balen?
På artilleriets dansbana slutade dansen först vid midnatt, under det infanteriets manskap fick upphöra med midsommarnöjet redan vid 10-tiden.
Ja, detta är nu de »offentliga nöjen» som bjödos midsommarkvällen. Äfven en del enskilda kotterier hade anordnat utflykter i skog och mark. Hvart man kom i stadens närhet viinlade det af folk, som i den halfljusa natten lekte, glammade och njöto af naturens skönhet.
Midsommardagen ingick, äfven den, strålande solljus och fager; och de som icke hållit midsommarvaka skyndade att stiga upp med solen — eller kanske litet senare — för att begifva sig ut i skog och mark. Vi vilja följa dem på färden.
Men först en titt omkring i staden. Det utseende gamla Visby i går hade kan beskrifvas i få ord:
Blommor, som dofta, bladverk som grönska, flaggor som svaja.
Staden var smyckad till fest.
Från många hus vajade den vackra, blågula duken för morgonvind, och i hamnen var en färgrikedom utan ända. Der blåste från våra egna ångare och i hamnen liggande svenska segelfartyg den ärorika svenska flaggan, der vajade från andra fartyg den gamla danska röd-hvita duken. Englands krämareflagg syntes äfven och från två skutor blåste »det norske flag» — icke »det rene» Gud ske lof — utan med unionsgös. Undertecknad tycker förresten att Norges flagg ser långt renare och mindre sjöröfvarelik ut med unionsflagg än utan.
Hamnen hade fått ett par gäster för dagen, en dansk lustångare »Thor» från Rönne som var på väg till utställningen och nu sade till här, och en engelsk pleasureyacht, -Ellida», hvilken förde engelska turister om bord. Och båda flaggade. Thor hade äfven hissat Sveriges flagga på förmasten, En vacker artighet. Det bade broderlandets skutor låtit bli. De bade — i likhet med Thor och alla andra fartyg i hamnen — i stället klädt sig i rik vimpelskrud.
Men nu ut i skogen, utanför staden.
Samma glada, fria lif som midsommaraftonen; lek och ras, dans och sång öfverallt. Ljusa drägter, ljusa anleten; glada färger och glada sinnen.
Centralpunkterna för folkets nöjen voro de samma, Visborgs läger visade blott en smula gladare uppsyn nu än midsommaraftonen. Der dansades äfven nu, och dossutom hade några af volontärerna en liten vacker uppvisning i gotländsk idrott.
Några tällingar voro ej i år anordnade och ingen saknade dem. När beväringen får ligga i med sträng exercis den ena dagen = efter den andra är den just ej bågad för en inrottstäflings alldeles särskilda ansträngningar.
Ja — hvad skola vi nu mera säga? Just intet, Ty midsommardagens nöjen voro så lika föregående dags, att skildringen af den ena är nog för att skildra den andra.
Och nu är årets högsommarfest gången till minnenas verld. Men detta minne är, som midsommaren själf i Norden, ljust och härligt utan solnedgång, fullt af sång och glädje.
G. R.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 25 Juni 1897
N:r 96

