äro farliga när de komma tillhopa i samma mennisekokropp och kunna då ställa till en hel del galenskaper. Derpå visade sig idag vid ett tiden ett litet exempel här i staden. Några unge män, som eljest pläga arbeta nere vid hamnen med lossning och lastning, hade då nämligen slagit sig lösa från sina »embetsförrättningar» vid Skeppsbron och slagit sig ned inne på den s. k. Lysholmska ölstugan vid Korsgatan. Här lossade de nu på den last af klingaude mynt som de medförde och intogo i utbyte ny »last» af bajerskt öl. Medan de så :pokulerade, fingo de syn på ett fruntimmer ute från. landet, som var på besök hos:stugans värdinna och i sitt sällskap hade värdinnans son; Kvinnan måtte ha tjusat till de öldrickande ynglingarne, ty de inledde med benne engalantkurtis. Men detskulle deicke ha gjort, ty nu vaknade svartsjukan hos värdinnans son, och med kraft och kläm gaf hanen af de öldrickande kurtisörerna ett försvarligt »nyp» i hufvudet med en bastant enpåk. Att den slagne icke teg och tog emot kan man tänka sig, allra helst som han är känd för att vara ganska häftig till lynnet. Och nu började ett tumult som en stund såg ganska farligt. ut.
Den svartsjuke mannen lät sin enpåk valsa öfver lag, sak samma hvem den drabbade, och hans motståndare voro icke heller sena att dela ut knytnäfveslag och sparkar till höger och venster. Under tiden drogo fruntimren sig i bakgrunden och hon som förorsakat bataljen hade säkerligen tackat Gud om hon varit bara hälften så bedårande som hon var, eftersom hennes tjusningskraft visat. sig kunna en så kraftig verkan åstadkomma.
Bland slagskämparne steg emellertid hettan allt mer, och under tumultet erhöll en »saklös tredje man» ett ganska försvarligt hugg med en knif öfver venstra ögat.
Till sist hamnade de stridande på gatan, hvarvid personer, som tyckte det såg vådligt ut, telefonerade efter polis. Vid deraz ankomst — de voro tre man högt — var redan striden afblåst och ett par af kämparne böllo på att svalka sig med ett glas öl.
Polisen medförde en af hamnarbétarne hvilken ansågs varit den mest verksamme i bataljen, till stationen men lät honom åter gå, emedan han var fullt nykter och dessutom ingen anmälan mot honom gjorts.
Sådan torde dock komma att göras, och då får denna »strid om hjärtan» ett efterspel inför rätten.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 Januari 1897
N:r 12

