är det namn man nu, sedan full utredning förebragts, måste gifva den sorgliga barnutläggningshistoria, för hvilken vi i vårt fredagsnummer redogjorde.
Såsom vi då i största korthet meddelade, bekände nämligen ogifta Anna Erika Gustafsdotter att hon trettondagen framfödt ett dödt foster af kvinkön, hvilket hon på torsdags e. m. i skymningen kaståt i sjön vid fiskläget utanför Strandporten. Bekännelsen gjordes strax innan den sjuka modern affördes till lasarettet. Af den osammanhängande bekännelsen fram-, gick, att hon på tisdagen intagit fosfor som hon skrapat af tändstickor och blandat i vatten. På onsdagen framfödde hon i ensambeten sitt barn, som då redan var liflöst. Hon dolde det i sin bostad tills hon på torsdag bar det till hafvet.
Naturligtvis förorsakade det intagna giftet den olycklige stora smärtor och talförmågan var vid polisens och läkarens ankomst till hennes bostad, i Dalbäckska huset vid Skeppsbron, mycket ringa. Under gårdagskvällens lopp och under natten till i dag har hon haft svåra plågor: Enligt läkarens utsago är hennes tillstånd hopplöst, då det ju är mycket vanskligt att finna ett verksamt motgift emot den intagna fosfordosisen, som legat i kroppen och der utöfvat sitt förstörelseverk under tre dygn. Det är sålunda troligt att två menniskolif komma att spillas i detta sorgliga drama.
Vid i dag af stadsläkaren företagen mediko-legal besigtning af barnliket hafva modrens uppgifter till fullo styrkts, och har konstaterats, att fostret varit dödt innan födseln, till följd af det utaf modren intagna giftet.
Modern som är född 11 Juni 1872 i Åbo, Finland, är skrifven i Visby, der hon tills för omkring 2 månader sedan haft anställning hos en handlande. Under den sista tiden, då hon så mycket som möjligt sökt att dölja sitt tillstånd, har hon icke haft någon fast sysselsättning utan lefvat i mycket knappa omständigheter.
Huruvida hennes värdinna, en ogift kvinna, varit medveten om Gustafsdotters bafvandeskap eller om hennes planer att genom gift taga det väntade barnet af daga, har man sig ännu icke bekant såsom man ej heller kunnat utreda huruvida värdinnan varit underkunnig om hennes utläggande af barnet. Hon förnekar emellertid att hafva haft någon kännedom om allt detta.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 9 Januari 1897
N:r 4