På ansökan af ångbåtsbolaget hade drätselkammaren tillstyrkt att vinterpostångarne måtte befrias från hamnafgifter till staden för nu pågående seglationsår.
Då ärendet i går föredrogs hos follmäktige anmärkte hr Bokström att bolaget borde hafva vid sin ansökan styrkt att bolaget vore i-behof af den begärda lindringen. Vore vinterfarten en god affär, funnes inga skäl för staden att afstå från hvad den tillkomme, då vinterbåtarne här icke såeom i Stockholm och Vestervik kunde betraktas som isbrytare och på denna grund borde få åtnjuta hamnfrihet.
Hr Axel Ekman meddelade en tablå öfver senaste femårsperiods vinterseglation, af hvilken framgick att densamma gifvit I. genomsnitt 4,18 proc. på kapitalet, som var användt deri, en afkastning, som skulle ha ytterligare minskats” till 2,55 proc. om wmau upptagit slitaga och assurans till så stora belopp, som man kanske bort göra, Han ansåg bolaget hafva skäl för sin framställning, men förklarade sig ej vilja deltaga i beslutet om den samma
Hr Jeurling menade att det varit berättigadt att understödja vintertrafiken på allt sätt, så länge man ännu kunde befara att den skulle blifva ekonomiskt olycksbrin.
gande. Detta har visat sig icke vara fallet och kanske man nu skulle kunna minska litet på understödet åt bolaget genom att inskränka hamnafgiftsfriheten till tiden 1 Jan.—15 April 1897, såsom förr var vanligt i Stockholm och hade fog för sig deri, att tiden 15 Nov.—1 Jan. är en mycket gynsam seglationstid och vanligen ej hindrad af is.
Hr Bokström ansåg hr Ekmans aflemnade tablå kräfva ett grundligare studium och hemstälde derför om hela ärendets återförvisande till drätselkammaren.
Detta blef fullmäktiges beslut.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 December 1896
N:r 190