Södra Gotland, 14 Nov.
»Så ska di tas» En jägare härstädes slängde i tisdags bössan på axeln och besteg bicyclen till en utfärd, för att på sista dagen under säsongen, bese och om möjligt fälla några af de vackra rapphönsflockar han visste vara lägrade på en åker en half milfrån hem met. Då han rest ett stycke med en fart motsvarande blixttåget på Gotlands järnväg gjorde den unga väl dresserade »Diana» plötsligt stånd i ert busksnår i närheten af vägen och jägaren åte i en ring kring platsen på landsvägsmaskin tills han i en buske såg ett gråhvitt föremål, då han hastigt lade an och pang! der låg den vackra jössen alldeles stilla i döden, Lika hastigt som döden följde, blef villebrådet fastbundet vid bicyelen och så i väg mot hemmet. Hemma väntade bonom vänner och bekanta och i deras sällskap öppnades jagtbytet, — offret för hans första skott per velociped —. Men hvad nu då? En hel massa småkryp vällade kring operationsknif: ven utöfver den döde jössen till de omkringståendes stora munterhet och stoff till rikliga speglosor.
Förklaringen låg nära till hands, i det jägaren skjutit på en död, redan iförruttnelsetillstånd gången jösse hvilken det ej var svårt att fälla äfven pr. velociped.
Rapphönsjagten, som nu afslutats för året, har varit ganska sparsam på villebråd. Trots blida vintrar, har detta vildt ej förökats utan tvärtom, Förhållandena tycks vara de samma på andra orter att dömma af de höga priser som under förliden jagttid betalats för de läckra fåglarne.
Den första snön föll härstädes i onsdagsnatt i förening med stark frost, så att jorden nu har en ganska vinterlik prägel. På många ställen synes ännu betor ijorden, men hur med dem kommer att gå nu i denna stränga kyla, kan man nästan tänka sig.
På bete synes ännu dagliden förutom fåren äfvon de större husdjuren såsom nöt och hästar. Att det är litet eller intet för djuren att lifnära sig utaf nu faller af sig själf, men sannas nog det gamla ordet, att »litet om hösten, men mindre om vårem». Me
Höstsädesbrodden har under denna, för dylik växtlighet så gynnsamma höst, spirat upp så ansenligt att den på många ställe är långt större än den höfver vara, så att den fått lemna ett saftigt bete till många djur.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 November 1896
N:r 178

