Det är knapt mera än ett år gånget, sedan Visby stads vid sådant val röstberättigade invånare mangrant samlades vid valurnan för att fullgöra den vigtigaste af medborgerliga plikter. Anledningen att vi då sammankommo, känna vi alla. Det riksdagsombud, som vi i 13 år hedrat med vårt förtroende och som å sin sida vetat att värdigt uppbära detta förtroende, såg sig af helsoskäl nödsakadt att söka någon hvila för sina genom forceradt, samvetsgrant arbete under en aldrig svikande pliktirohet nedsatta krafter. Denna hvila har han nu eli år njutit med det resultat, att hans hälsotillstånd icke utgör något hinder för valmännen att ännu en gång ge uttryck åt sin tacksamhet för gångna riksdagsår och sina förhoppningar om ännu många års arbete i det allmännas tjänst till gagn för fäderneslandet och till heder för foster bygden.
Då vi häromdagen vid underrättelsen om sen något knappa tiden mellan kungörandet af valet och själfva valet tilläto oss uttrycka den meningen, att någon lång beredelsetid icke heller vore af nöden, enär valmännen nu åter kunde hoppas på kronofogden Aug. Bokström, så uttryckte vi, efter hvad vi sedan från skilda håll erfarit, en så allmän mening som möjligt.
Och derpå är mindre att undra. Ty ställer man sin kandidat vid ett sådant val under synpunkterna att han bör vara en själfetändig och. oberoende, rättrådig och orädd man med en frisinnad, fördomsfri och antibyråkratisk uppfattning af tingen, en man med intresse och håg för allmänna ärenden, dertill med insigter och kunskaper och med en framträdande lust att något uträtta för fosterlandet och fädernebygden, — så må vi bekänna, att vi icke i detta samhälle kunna uppleta någon enda individ, som ens närmelsevis kan göra hr Bokström äran stridig om främsta platsen att komma i åtanke, då det gäller att utse riksdagsombud för Visby.
Detta ha ock valmännen genom upprepade förnyade mandat visat och dessa hr B:s egenskaper ha ock fått sitt erkännande genom ett allt mera växande förtroende och inflytande i kammaren, ett inflytande som nog icke minskats. genom hans förmåga att inskränka sig i debatten till de tillfällen, då han haft något att isak anföra, samt i motionsväg till sådana förslag, som icke redan vid födelsen varit dödsdömda.
Derför har han varit en prydnad för Gotlandsbänken och en talare, till hvilken man lyssnat och sett upp med vissheten att hans ord icke förestafvats af något annat än hans egen öfvertygelse. Och tyvärr är det nu så stäldt i vår riksdag, der en allt ohöljdare själfvisk egennytta utgör ett framträdande drag, att det omdömet långt ifrån har allmängiltighetens räckvidd.
En sådan man bör lemnas tillfälle att verka till det allmänna bästa, så långt bans krafter tillåta, och till valmännens i Visby heder få vi också tillstå, att vi icke just funnit meningarne delade derom, att den som i främsta rummet bör ifrågakomma vid valet i nästa vecka är kronofogden Aug. Bokström.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 29 Augusti 1896
N:r 132