(Bred till Gotl. Allehanda.)
Rone, 23 Dec.
Tvänne tillbud till eldsvåda ha yppats hår i socknen helt nyligen men i tid blifvit afvärjda, Det ena var hos en arbetarefamilj, der barnen, tre till antalet, lekte inne ensamma. Modren hade afitlgsnat sig på en kort stund och under tiden toga de små sig det orådet före att bära aska ur spleen upp i sängen. När nu sängkläder och halm fattade eld gick den äldste ut och tillsade sin fader, som lyckligtvis var i egendomens ladugård tillstädes. Då alla karlarna kommo var rummet nu fyldt af rök, hvarur de små halfqväfda rycktes ut. Sängen blef ock förstörd men elden släcktes.
Det andra tillbudet inträffade vid em by nere i socknen, der en tjenstepiga satt ett ljus i sängkronan samt lagt sig och somnat utan att släcka ljuset. Om natten väcktes hon af en stark rök och steg upp för att med husfolket rådgöra hvar den hade sitt uppskof. Det befanne då att det var i hennes egen steg, der halmmadrasser och en del kläder redan förkolnat. Ljuset hade fallit ned i sängen och antändt.
Som kyrkh. Söderström, ehuru till min förvåning väl sent, tagit till orda emot ett meddelande af 20 Nov., deri han påstår att fyra stora osanningar influtit får jag bedja red. ofördröjligen införa följande
Svar.
Jag vill bemöta punkt för punkt.
1:o) Begreppet stor kan hor olika personer vara något olika. Då en annan förevisare för några år sedan här i skolan förevisade en panorama, voro åskådaren icke hälften mot nu. Dessutom bevisa inträdesafgifterna intet, emedan många godhetefullt nog insläptes utan att betala.
2:o) Att tillkännagifvandet ej skedde från predikstolen berodde på en omkastning i sista ögonblicket. Så var emellertid ämnade. Det kan för fiffigt qvitta lika, hvar det skett. Uppgiften lade ej vigt vid stället. En inom vårt samhälle aktad person uppgafddet så och jag trodde honom.
3:o) I denna punkt har icke sagts att pastor att skolrådeledamöternaa protest i någon mån der skulle, haft sin upprinnelse. Det måtte bero på förbiseende att detta stamplats som osanning.
4.o) Skolrådsledamöterna yrkade på dörrens stängande och salens utrymmande. Detta är sanning och det är hufvudsaken, hvilket ej heller af pastor förnekas.
Härefter frågas: hvad återstår då såsom fullt sanningsenligt?
Derpå svåras det återstår som sanning:
1) att förevisningen verkligen ägde rum;
2) att pastor tillåtit den utan skolrådete hörande;
3) att tre eller fyra skolrådsledamöter voro missnöjda;
4) att duell yrkade ealens utrymmande;
5) att detta nekades och kunde val ej annat på grund af tillkännagifvandet och
6) att pastorsembetet ej klandrades för detta, ej heller yttrades ens en half mening om att förevisningen vore underhaltig.
Brefskrifvaren.
Gotlands Allehanda
Fredagen 28 December 1888
N:r 104