i går afton i goodtemplarsalen vid Mellangatan blef en alltigenom rolig stund, som man sent skall glömma. Ty en så glad och gemytlig stämning får man ej vara vittne till så ofta i vår goda stad och det fins väl för öfrigt knappast någon i Jöddes genre som så kan och förstår konsten att sätta skrattmusklerna i gång. Redan vid sitt första inträde, då han föredrog nämdemannens tankar om »fredsaka de kallar», började munterheten gifva sig luft. Den ena skrattsalvan aflöste den andra och sedan oupphörligt hela aftonen. Dertill bidrog nog Jöddes oförlikneligt lugna sätt och hans förmåga att genast väcka det rätta samförståndet mellan sig själf och publiken. Särskildt i fråga om berättelser på bygdemål är Jödde alltigenom den konsterfarne mästaren, som förstått att i sina studier tillvarataga just »detta något» som ger:historierna, då han berättar dem, den rätta lokalfärgen och låter dem bibehålla denna fläkt af folkhumor, utan hvilken de icke skulle bli hälften så roliga i en berättares mun. Mimiken måste naturligtvis äfven vara med och den vet Jödde också att begagna sig af på ett dråpligt Väte icke minst vid sina visor på dragspel.
När Jödde var här för två år sedan gaf han ett par soaréer för fulla hus. Fullt hus var det äfven nu. Öfverflöd på nöjen har det varit här senaste tiden, men det hindrade icke att man i går afton trängdes för att få en plats. Soarén räckte en och en half timme och derunder skrattades så ohejdadt, att de hvilka annars ha svårt för att draga på smilbandet måste skratta med. Ett bättre vittnesbörd på åhörarnes sympatier kunde väl soarégifvaren icke gerna få. Också hade han artigheten föredraga ett extra nummer. Resan hit blef således icke: bortkastad och vi kunna hoppas att det icke var sista .. gången vi fingo njuta af Jöddes verkligt äkta konst,
Möjligen. kommer han att gifva ännu en soaré i veckan efter nästa.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 8 Augusti 1896
N:r 120