Södra Gotland, 12 Juli.
Ett uppdag af tjufknep. En landtman i Burgsvik har under sommarens lopp ofta förmärkt att hans å bete gående kor ofta blifvit tjufmjölkade. Oaktadt mannen i fråga är ägare till flera präktiga kor började mjölkförrådet hos kossorna så betydligt förminskas, att ban tyckte det var skäl i att ta reda på utöfvaren af den skamliga och straffvärda bragden. När »spöktimmen» i torsdags natt nalkades begåfvo sig ett par personer till ort och ställe, der kossorna betade och lade sig dolda för att afvakta tjufvens ankomst. Det dröjde ej länge förr än strax före dagningen ett fruntimmer kom med raska steg styrande kurs på kossorna — det var en arbetarehustru som hade sin ko i samma bete. — Sin vana trogen fortsatte hon, sedan hon först mjölkat sin egen ko, hvilken lemnade en mindre tribut, äfven att mjölka de andra, Snart var det stora spannet fullt och hon skulle just sluta mjölkningen då — o — fasa — ett par järnhårda händer grep henne i kalufven, allt under en ej så treflig sparlakanslexa, och med förmaningar för hennes fatala beteende. Dagen derpå gick arbetarehustrun till ägaren af kossorna och bad honom att låta nåd gå för rätt. Men nu när det finnes bevis, är det säkert, säger ägaren till djuren, att den långfingrade gumman skall straffas af lagens rättvisa arm.
Regn så att det något förslog ha vi de senaste dagarna fått. Det goda kommer för sent säger det gamla ordet, men med afseende på tiden torde nog nästan kuuna sättas framför. Kornskörden hjälptes något nu och potatisen tycker framför allt om denna väderlek.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Juli 1896
N:r 105