inom länet i allmänhet yttrar förste provinsialläkaren i sin årsberättelse för 1895:
Att de förbättringar i hälsovårdsangelägenheterna inom länet, till hvilka de senaste åren varit vittne, under redovisningsåret varit mindre betydande eller åtminstone mindre märkbara, än under de föregående, lider nog intet tvifvel. Dock torde man ändå få medgifva, att de så småningom gå framåt, äfven om detta framåtskridande går mycket långsamt. Till denna långsamhet samverka nog åtskilliga faktorer.
Den betänksamhet, som utgör ett af de mest framträdande dragen igotländingens karaktär, den sega konservatism, med hvilken han fasthåller fäderneärfda traditioner, äfven der dessa redan sedan länge upphört att äga gällande kraft, båda dera i viss mån framkallade och underhållna af den tämligen isolerade tillvaro han såsom öbo för, endast i ringa mån påverkad af lefvande impulser utifrån, alstra en brist på företagsamhet, som helt naturligt skall komma att göra sig gällande mera på de sanitära frågornas område, än kanske på andra områden, i samma mån som det förra är för honom mera främmande och likgiltigt.
Den misstänksamhet, med hvilken han betraktar nya företag, bidrager ock i sin mån till den obenägenhet, med hvilken han inlåter sig på något nytt, af hvilket han icke redan på förhand så att säga ser frukten i handen. Äfven de ekonomiska förhållandena spela härvid en roll, dock kanske mindre för landsbygden, der de behöfliga sanitära reformerna i vanliga fall kunna åstadkommas för mindre betydande kostnader, än för staden, som med sin djupa skuldsättning, sina högt uppdrifna skatter och sin ringa förmåga att bära ökade utgifter, har svårare att besluta sig för att inlåta sig på de tvifvelsutan rätta dryga kostnader en tillfredsställande reglering af de sanitära förhållandena skulle medföra. Men trots alla dessa för en snabbare utveckling af länets hälsovårdsförhållanden mindre gynsamma moment, synes det dock ej vara skäl att misströsta om framtiden. Bättre och tätare kommunikationer med fastlandet, en vaknande håg för att komma ut och se sig om i verlden, bl. a. yttrande sig deri, att årligen en liten kontingent allmogesöner från länets landtmannaskola sändes öfver till fastlandet, der densamma bör kunna få sin blick vidgad för åtskilligt annat än blott hvad närmast till yrket hör, och den under de sista åren märkbart inträdda lyftvingen i länets ekonomiska förhållanden synas mig kunna gifva en väl grundad anledning att hoppas på en period af hastigare utveckling till det bättre på åtskilliga områden och då äfven på det sanitära.
Se vi då till hvilka sanitära förbättringar under året åstadkommits, så finna vi närmast hvad staden angår, att den för just denna stad synnerligen besvärande svinhållningen blifvit under den varmare årstiden aflyst, att anordningarne för afloppet af spillvatten o. d. å rätt stora sträckor blifvit förbättrade, att vid inspektionerna iakttagna brister i latrin- och renhållningsväsendet blifvit till god del undanröjda, att ännu kvarstående bristfälligheter å stadens nya epidemisjukhus blifvit till största delen afhulpna, att förarbeten för stadens öfvertagande af bortforslingen af latrilämnen blifvit gjorda, förarbeten, som det vore önskligt komme till ett definitivt och positivt resultat, samt att af ett enskildt bolag en början till uppförande af bättre arbetarebostäder utanför staden blifvit gjord, ett företag, som man måste tillönska all möjlig framgång och som särskilt kan blifva af stor betydelse för Visby, der denna gren af hygienen ännu befinner sig i ett särdeles dåligt läge.
— Alla dessa framsteg kunna ju visserligen ej hänföras till de stora reformernas område, men visa dock i sin mån, att arbetet på åstadkommandet af en bättre sakernas ordning åtminstone ej under året alldeles hvilat.
Hvad landsbygden angår, så hafva naturligtvis de sanitära framstegen varit än mindre, men äfven der har dock det hygieniska arbetet ej alldeles legat nere. Utom det att hvad som under de närmast föregående åren uträttats hållits vid makt, kunna såsom framsteg anmärkas: åtgärder &å flere platser för anskaffande af bättre dricksvatten, förbättrade anordningar för renhållningen samt en och annan åtgärd för sjukvården, såsom uppförandet af en något så när ordentlig epidemisjukstuga i Hemse.
Men ännu återstå dock både i stad och på landsbygd en hel mängd brister att aflägsna.
Sålunda kvarstå i staden ännu den stora dräneringsfrågan och den ej mindre vigtiga bortforslingsfrågan olösta. Att båda dock tarfva sin lösning ivom en ej alltför aflägsen framtid, torde vara klart för en hvar opartisk granskare och för hvarje vän af stadens framåtskridande. För så vidt staden verkligen vill tillgodogöra sig fördelarne af såväl den under de sista åren alltjämt ökade och nu ingalunga obetydliga turist-trafiken, som af den alltmera stigandefrekvensen af sommargäster, hvilka vilja i ett gynsamt och behagligt klimat här tillbringa en eller annan månad, så måste den ock se till, att dess hygieniska förhållanden sättas i sådant skick, att de kunna tillfredsställa åtminstone de blygsammaste fordringar, oafsedt ett sådant tillgodoseende af hälsovårdsasgelägenheterna ju för stadens eget väl äro af så stor vigt. — Vidare kan ännu mången anmärkning göras mot anordningen af latriner, stall, fähus och gödselbehållare, möt anstalterna för uppsamling och förvaring af diverse afskräden och mot renhållnin: gen. Beträffande denna – senare, kan man vid inspektionerna ej undgå det intryck, att en icke fällt effektiv tillsyn af hälsopolisen bär skulden för många påträffade missförhållanden. Att denna tillsyn ej är nog effektiv, torde bero på flera orsaker; dels har hälsopolisen ej en nog oberoende stälning tillföljd af otillräcklig aflöning, dels måste den af detta skäl egna sig åt andra sysslor. Eu och annan gång synes äfven ett strängare beifrande af öfverträdelser mot hälsovårdsoch ordningsstadga vara från vederbörande myndigheters sida af nöden, äfven om man villigt måste medgifva, att i ett af så tunga skattebördor tryckt samhälle som detta dessa myndigheter ej alltför strängt bedömas, om de vid tillämpningen af gällande stadgar isynnerhet då sanitära korrektioner kräfva större ekonomiska uppoffringar — emellanåt låta nåd gå för rätt.
För landsbygdens vidkommande finnas ännu en mängd hygieniska spörsmål olösta. Alltjämt och på de flesta ställen förekomma fortfarande mer eller mindre afsevärda brister i renhållningen. Källor och brunnar, ofta utsatta för risken af orenande tillflöden, behöfva mångenstädes bättre tillsyn och vård. Mejerierna, som nästan på intet af de under sommaren inspekterade ställena befannos klanderfria, borde egnas en noggrannare tillsyn af kommunalnämnderna, specielt med afseende på den i sammanhang med den egentl ga mejerirörelsen bedrifna svinhållningen, som på åtskilliga ställen vållar svåra olägenheter. — Den vigtiga sjuksköterskefrågan är ännu olöst.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Juli 1896
N:r 105