En i alla afseenden beklaglig och sorglig händelse, inträftade midsommardagens afton härstädes. Bland den mängd af lustresande med Polhem från Stockholm i förgår norgse var äfven en 24—25 års ung man vid namn Oskar Svensson, bokförare vid Ludvigsbergs mekaniska verkstad, hvilken hitkom i sällskap med en bekant, kassör Schröder, i afsigt att resa tillbaka på aftonen. Men ödet tycktes ha annorlunda beslutit. Vid 7-tiden på aftonen, då tiden för hemresan nalkades, beslöto de båda vännerna att taga sig ännu ett kallbad och gingo fördenskull ned till vattenkurinrättningens kallbadhus. Kassör Schröder blef först afklädd och som genast ut i öppna hafvet, men bokhållare Svensson, som ville hoppa i vattnet, klättrade upp på skranket utåt sjön, hvarifrån han körde ner rakt på hufvudet. Pålandig vind rådde vid tillfället, hvadan det, då vattnet icke var fullt klart, var svårt för hr S., som dertill saknade kännedom om badplatsen, att kunna något så när sluta sig till djupet. Utanför bassängen är det nämligen endast knappa 4—5 fot djupt. Följden blef också ödesdiger, ty det blef hr S:s sista hopp. Kommande med full fart körde han med kraft hufvudet mot stenarne på botten. Stöten måtte varit ytterst våldsam, ty han kom icke upp till vattenytan på en god stund, och då med fötterna först, hvarför han tydligt förloradt medvetandet genast. Kassör Schröder fann emellertid sin kamrats manöver egendomlig, och seende honom icke komma upp igen på riktigt sätt, sam han till platsen. Han fann ögonblickligen att en olycka inträffat och förde vännen in i bassängen bredvid. Vid närmare undersökning besannades också kassör Schröders farhågor på ett ytterst oroväckande sätt, ty såret i hufvudet såg mycket farligt ut och blodet rann ymnigt. Den sårade förbands så godt sig göra lät i största hast och påkläddes samt fördes i vagn till lasarettet. Vid af dr Dahlgren företagen undersökning fans ett stort gapande sår i hufvudet. Hjärnan var svårt skadad och pannbenet illa åtgånget. Den skadade återfick till en del medvetandet, men hade efter olyckan förlorat all känsel.
På något vederfående var icke att hoppas. Han afled också igår morgse strax efter kl. 8.
Den så sorgligt aflidne efterlemnar moder och öfriga anhöriga i Stockholm och ansågs för en skötsam ung man med goda famtidsutsigter.
Naturligtvis har händelsen djupt upprört den förolyckades kamrat och äfven inom samhället förspordes i går stor förstämning. Den sorgliga tilldragelsen bör mana badhusbestyrelsen att förse kallvattensbassängerna med antingen tydliga uppgifter om vattnets djup eller ock ett kategoriskt förbud för allt hoppande.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Juni 1896
N:r 95