Nu sjunker sol i dunkel glöd,
nu flamma hafvets vågor —
S:t Nikolaus färgas röd
af solnedgångens lågor.
Så kommer Junis vackra natt
med doft och fågelkvitter,
med stulna kyssar, kväfda skratt
och månens silfverglitter.
Då Visby sagans stämning får,
helt underbart det glimmar,
och dyning, som mot stranden slår,
blir sång i nattens timmar.
Du unga hjärta, lyssna då
till toner hafvet sätter,
och skönt som förr skall Visby stå
i ljusa juninätter.
Det strålar i sin forna prakt,
karfunklarna de glöda,
och munkar, man i kistor lagt,
stå upp ifrån de döda.
Af rökelse är luften tung
och fylld af Pater noster:
likvaka för en köpmanskung
hålls i S:t Karins kloster.
Men utom muren leken går,
tills väktarhornet skallar,
och rödgul sommarmåne står
högt öfver torn och vallar.
Då somnar hansestaden trygt —
men ut mot hafvet spanar
Nils Guldsmeds dotter, vildt och skygt:
sin älskare hon anar.
Han komma skall, och ej blott han
men tusen, tusen andra.
Dock, Visby, fast din storhet svann
och bort ditt guld fick vandra —
Du lefva skall i saga, sång,
i toner hafvet sätter,
och skön du står, som förr en gång,
i ljusa sommarnätter.
Daniel Fallström.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 Juni 1896
N:r 94