har i dag på middagen ägt rum i högre flickskolan härstädes.
Föreståndarinnan meddelade, med anledning af att skolan nu slutade sitt 20:e läsår, att under dessa gångna år lärjungeantalet utgjort sammanlagdt 452 och hade 157 lärjungar genomgått högsta eller sjunde klassen, hvilken inrättades först 1880. Af dessa 157 lärjungar hade 12 genomgått högre lärarinneseminarium, 2 voro studenter, 3 inskrifna vid kvinligt gymnasium, 3 folkskollärarinnor, 3 blifvande sådana, 4 sjukgymnaster, 7 hade anställning vid telegrafen, 4 vid posten, 3 hade genomgått tekniskt läroverk, 2 voro anstälda i bank, 14 på kontor, 2 sjuksköterskor, 26 voro gifta o. s. v.
Alla skolans lärjungar erhöllo denna termin högsta betyget i uppförande och 84 högsta betyget i flit.
Från första till andra klassen uppflyttades 8 af 10 lärjungar, till tredje klassens samtliga ,16 i andra, till fjärde samtliga 10, till femte samtliga 12, till sjette samtliga 11 och till sjunde klassen 15 af 20. Afgångsbetyg erhöllo de 10 lärjungarna i högsta klassen.
Biskopen höll afslutningstalet och anknöt detsamma till den strid, som i dessa dagar förts i tal och skrift rörande huru man har att fatta kvinnans hestämmelse. Talaren gaf korta antydningar om de olika åsigter härom, som uttalats dels af fröken Ellen Key, dels af professorskan Cleve och gaf den förra det vitsordet, att bon var en kvinna mad mod i barmen, som slungat ut en ljungande protest mot den träldom hvari kvinnan kommit genom de öfvérdrifna anspråken på frigörelse. Fröken Key hade gjort sig till målsman för en stor tanke, men han beklagade, att hon icke ägt tillräckligt vida vyer för att fullfölja densamma helt ut, utan stannat på naturståndpunkten.
I anslutning härtill uppkastade talaren den frågan: »Hvad har skolan att göra för att befordra en sann kvinnans frigörelse?» Han fastslog att det odisputabelt finnes en grundväsentlig skillnad mellan könen, att deras uppgifter äro olika i verlden, att de hade sin högsta jordiska bestämmelse i att komplettera hvarandra. På samma gång skolan genom att bibringa den unga flickan de materiella kunskaper, som vore nödvändiga för en själfständig tillvaro, skulle den för henne öppna, åtminstone på glänt, dörren till lifvet, hvarpå blicken borde fästas icke i andefattigt åskådande, utan med påpekande af det ideella framför det materiella. — —
Detta syntes oss vara grundtanken i det formfulländade talet, som icke hann afslutas till tidningens pressläggning.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 Juni 1896
N:r 83