Sedan numera landtbrukarne äfven här börja inse att foderväxter (hö) fullkomligt äro af lika högt värde som de af spanmål eller med andra ord, att ett tunl. god äng lemnar per år lika stor nettovinst som ett af åker, så äro alla skäl för handen att dels väl vårda och underhålla de gamla ängsmarker som ännu qvarfinnas och dels, der sådant kan ske, söka åstadkomma nya.
Men hvar finna sådana ?
Svaret erhålles genast: i Gotlands vattensjuka marker — myrarna. Blifva dessa torrlagda för gräsodling, således icke att hänföra till en fullständig torrläggning; afsedd för sädesvexterne, utan till ett ringare djup och der så lämpar sig, såsom i Elinghems och Roma myrar m. fl., understundom satta under vatten under våren för att hindra frostens skadliga verkningar och under sommaren i torkår att bibringa fuktighet, så skulle 2:ne väsentliga fördelar vinnas: värme i myren under de långa och kalla vårarna samt en oafbruten växtlighet den torra årstiden. Således härmed 2:ne utomordentliga vilkor uppfylda som isynnerhet gräsväxterna högt värdera.
Hvad nu särskildt den sistnämda angår eller Roma myr, som angränsar följande socknar Follingbo, Barlingbo, Roma, Björke, Atlingbo, Viklau, Väte, Sjonhem, Halla och Dalhem, så synes den vid en blick på fältet och korten, vara synnerlig lämplig för ängskultur. Att torrlägga den fullständigt eller till 8 á 9 fota djup skulle, enligt landtbruksingeniören m. m. H. Steinmetz förslag (alternativet I.) förorsaka en kostnad af 266,796 kr. 75 öre eller per tunl. 94,29, siffror allt för afskräckande, på samma gång det voro mycket ovisst, att om företaget verkligen det oaktadt kom till stånd, dess slut blefve lika med 1825, då samma myr skulle torrläggas — början men icke slut. Och vidare, om denna fullständiga torrläggning verkställer skulle den sannolikt icke lemma större nettobehållning per år än en mindre eller ofullständigare torrläggning till 4, 4,5 á 5 fots djup, denna renare motsvarande en kostnad för hela myren af 120,080,40 kr. eller per tunl. 42,50.
I alternativet II, eller den s. k. ofullständiga torrläggningen, upprättade af förutnämde landtbruksingeniör, bortfaller större delen af bergsprängning äfvensom det styfva och kostbara arbetet i de hårdare jordlagren, likasom ombygnad af jernvägsbron vid Högbro; faktorer hvilka väsentligt underlätta detta arbetes förverkligande.
Taga vi så vidare i beaktande att om ett mudderverk anskaffas liknande de som användta vid de riksbekanta kanalarbetena inom Nerike för Qvismarens och Hjelmarens sänkning äfvensom Mosjön inom samma län och hvilka arbeten i allo äro prisvärda samt skänka evinnerlig heder åt de män som en gång toge initiativet till torrläggningen af dessa fält, så manar ett dylikt exempel till efterföljd jämväl för Gotlands förhållanden, hvara hela framtid ligger i dess myrars tillgodogörande. Mycket troligt är, att om ett mudderverk anskaffas, den i alternativet II upptagna kostnadssumma 120,080 kr. 40 öre kan komma att utjämnas till 100,000 kr., i hvilket fall kostnaden per tunl, icke uppgår till fulla 36 kr. Besinna vi ön vidare de oerhördt stora fördelar som uppkomma, alldenstund denna vattensjuka marken, rundtomkring denna betydande myr, vinner i torrläggningsväg, i det den deretter kan egna sig för odling af allehanda växter, så talar allt för ett verksamt ingripande i handling snarast möjligt.
Genom de utmärkta kartverk med åtföljande beckritningar, som öfver denna såväl som flera andra myrar här på Gotland af landtbruksingenjören m. m. H. Steinmetz blifvit uppgjorda, komma dessa förarbeten att betydligt underlätta arbetet för nuvarande landtbruks. ingenjör A. Roos, i följd hvaraf kostnaderna för en ny undersökning af denna myr skola blifva högst obetydliga.
Sveriges framtid, säger man, ligger i dem slumrande miliader (fastlandets mossar); om nu icke Gotland af dessa fått sin del, men vida bättre i sina myrar, så bör hågen så mycket heldre livas att få dessa i sig sjelfve rika fält att gifva skördar.
Staten är villig, till befrämjande af sådana företag, räcka en bjelpsam hand, ju mera nu än förr i det från dem odlingsfond lån erhållas till fulla kostnadsbeloppet mot 8 proc. annuitet; deraf 4 1/2 proc. ränta. Annuiteten utgår från 5:te året efter påbörjad lyftning af statslånet. Amorteringen sker på 18 till 19 år. Här är följaktligen icke fråga om några kontanta utgifter, som måste af myrlotteägarne utbetalas innan någon nytta fås af företaget, ty genom de rikare skördarne, som efter 5 år erhållas, godtgöres kostnaderna. Ej heller är någon risk att befara för de förmögne myrlottsägarna att de få betala mera än sin anlott, ty hvarje jordägare svarar endats för sin andel i lånet. Fattigdom lägger icke hinder i vägen, hur bekymmersam den för öfrigt kan vara. Alltså ingen fara på det området.
Tillönskande detta och alla andra nya gagneliga företag som på Gotland hafva kommit och framdeles komma till stånd, all lycka och framgång, ber jag på samma gång, då jag nu står färdig att lemna denna för mig kära ö, få frambära min hjertliga tacksamhet till alla som under min härvaro låtit mig få erfara mycken valvilja och öfverseende,
Gotländska landtbrukets framgång skall alltid för mig utgöra en kär hågkomst från nu flydda dar. De landtbrukare (landtbrukare äro alla som sköta jord), som framdeles önska rådgöra sig med mig, år jag villig alltid stå till tjenst; min adress år Ryssby.
Visby, 17 Nov. 1888.
C. Kihlberg.
Gotlands Allehanda
Måndagen 19 November 1888
N:r 93