Norra häradsrätten.
Förnyad ransakning har idag hållits å länsfängelset med för våld å hustru Hagvall, Hallbjens i Guldrupe, häktade kanalarb. Joh. Alfred Mattisson från Blekinge. Några vittnen voro inkallade, af hvilka husbonden Johan Lyth berättade:
Första Maj förlidet år, då våldet begicks, hade han varit i arbete å sin åker. Klockan var vid 9-tiden på morgonen, då Mattisson, som nämda tid bodde hos vittnet, kommit ut ur huset och öfver bygdevägen fortsätta mot stora landsvägen, åt hvilket håll han försvunvit. Lyth brydde sig emellertid föga om hvart M. gick, upptagen som han var af sitt arbete och fäste sig ej heller så mycket vid, att svar. om 5—10 minuter återkom från samma håll, hvaråt han förut gått. Vittuet hade dock observerat, att M. varit rusig.
Något senare kom hustru Hagvalls syster Maja Jakobsson och omtalade att en mansperson nyss varit inne hos fru H. och skurit henne illa i halsen samt tillagt, att »mannen, som gjort det har gått här neråt». Lyth hade dock ej sett någon annan komma än omtalade M., som då var inne i sin kammare. Emellertid yttrade arb. Jöns Pettersson, som befann sig på platsen, att de skulle gå dit och se till fra H. Dervid hade han ropat på M. att göra sällskap, men denne hade ej svarat. Om en stund, derunder, M. varit ute ett tag, återkom nämda person i sällskap med Maja J. och Hagvalls lilla flicka, hvilken, rädd som hon var, man till sist förmådde gå till dörren af Mattissons kammare — denne låg då utsträckt i sängen — för att se om hon kände igen den som stuckit modern. Flickan yttrade genast: »Den är de, den är de»! Arb. P. gick dervid fram och ruskade på M. Denne ville ej erkänna något, utan yttrade, vändande på sig: det var en förb—d lögn! Jag har ej varit ute på vägen. Kunifven, som M. brukade bära vid sidan, var vid detta tillfälle borta.
Elias Videgren hade sagda morgon, då han befann sig utanför sin ladugård,f märkt! en mansperson. i mörk kavaj gå in i Hagvalls hus. En stund senare observerade han en liknande person, i samma kostym, komma gående öfver skolträdgården. Denne sista sade sig vittnet kunna taga på ed, att det var Mattisson.
Äfven Hagvalls lilla flicka Vendla hördes upplysningsvis.
För ännu ett vittnes hörande uppsköts målet till 4 April.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 18 Mars 1896
N:r 43