i går afton i domkyrkan blef en afgjord framgång för såväl det flitiga och intresserade musiksällskapet som för dess outtröttlige och skicklige anförare.
Direktör Lambére inledde själf programmet med ett verkningsfullt och elegant utfördt orgelnummer, final ur 4:e orgelsymfonien af Widor. Ett stämningsfullt körverk visade sig Farkers Jerusalem vara, Orkestern och de sjungande kommo bra öfverens. Man skulle dock måhända önskat, att solopartiet utförts af en mansröst, då detsamma lätt blir en kvinlig stämma, äfven om den klingar så rent och sympatiskt som i går, väl öfvermäktigt.
Särskildt i Haydns symfoni i Ess-dur, andantet, visade sig orkestern ovanligt rutinerad. Det gick utan någon den minsta slitning, med väl utförd nyansering.
Detta melodiösa, starkt rytmiska andante blef konsertens instrumentala glansnummer. Lundhs körer ur »Requiem» intresserade mindre i de två första satsarua, men togo betydligt upp sig i de båda senare. Kören redde sig förträffligt med de helt visst ej lättsjungna styckena.
Tyvärr var publiken ganska fåtalig — ej mer än 220 personer, men sällskapet får söka sin tillfredsställelse i, att de åhörare, som kommit tillstädes, voro mer än belåtna och helt visst var det endast rummets helgd — såsom frasen lyder — som hindrade bifallet att taga sig någon ljudligare form.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 2 Mars 1896
N:r 34