var man i onsdags afton i tillfälle att iakttaga härstädes. Månen stod nästan i zenit, då omkring densamma uppenbarade sig en väldig, skimrande mångård, som sträckte sig vida öfver himlahvalfvet. Men jämte denna framträdde också en andra, excentrisk, mångård, skärande den andra på ungefär en femtedel af periferien. Delarne mellan skärningspunkterna tedde sig iregnbågens lysande färger.
Dylika dubbla mångårdar torde vara ganska sällsynta företeelser. Fenomenet med mångården uppkommer, som bekant torde vara, genom ljusets reflexion mot de vertikala ytorna i de små isprismer, af hvilka de högt belägna molnen, cirrimolnen, bestå.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 Febuari 1896
N:r 32