upp till Vestervik i tisdags skrifver V. V.: Ångaren Klintehamn, kapten Vulferona, inkom till stadens skeppsbro vid 9-tiden i tisdags kväll, dock först efter ett både energiskt och synnerligen mödosamt arbete. Redan vid 7-tiden på morgonen anlände ångaren till trakten af Marsholmen, hvarefter isbrytningen genast begynte. Det blef, som sagdt, ett: drygt arbete, ty oaktadt långvarig köld ieke rådt sedan farleden sist passerades af ångfartyg, hade dock isen ute på Lucernsfjärden hunnit bli omkring 1 fot tjock. Och Klintehamn kan, som bekant, knappast sägas vara isbrytare, ty den är ej bygd som sådan och ej försedd med tillräckligt stark maskin.
Det gick också endast helt »sakta, men väl» Der isen var som tjockast framskred ångaren endast en half och der: den var något tunnare en-hel fartygslängd för hvarje backning. Men kapten V. var envis och ville ej »ge tappt». I närmare 14 timmar pågick isbrytningsarbetet och kapten V. stod hela tiden på kommando bryggan, kommenderande »framåt» och »back» väl hundratal gånger. Vid skymnivgens inbrott passerades Blockholmssundet, och efter ytterligare omkring 3 timmars arbete kröntes detta med den framgång, att ångaren kunde lägga till vid skeppsbron. Och der vinkade, som lön för mödan, nära full last af gods till Gotland; hufvudsakligast kli från Vesterviks valskvarn.
Gauska mycket folk var under aftonen samladt å »brom» för att åse isbrytningen, och en: del ungdomar begåfvo. sig å den å inre fjärden icke syvnerliger säkra isen till fots eller pr sparkstötting ångaren till mötes.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 25 Januari 1896
N:r 13