Alfva, 15 December.
En sorglig tillvaro förer en här i vår bygd väl känd person. Han är ett sorgligt exempel på ett förfeladt menniskolif. Enda barnet till välbergade och aktade föräldrar uppväxte han i hemmet och gaf som barn och yngling goda förhoppningar om sig. Han var utrustad med, som man säger, godt hufvud och fick efter tidens fordran en god uppfostran.
Bland annat lärde han äfven spela fiol och uppnådde deri stor färdighet, ty han blef snart »spelman» i bygden. Men han lärde sig ett bra och lönande yrke, gifte sig slutligen och framtiden log emot bonom och hans unga vif. Men snart nog förmörkades den ljusa taflan. Dryckenskapsdemonen grep honom i sina klor. Maka, barn, hus och hem, arbete och framtid -— allt glömdes för begärelsen. Men icke nog med, att han försummade allt, utan som i dylika fall vanligt är, förbittrade han de sinas lif på alla upptänkliga sätt. Hugg och slag trakterade han hustru, och barn med, och ofta hotade han dem med döden. Så gingo några dystra år till dess barnen blefvo fullflugna, då de genast lemnade boet. Slutligen en dag rymde äfven hustrun, som tröttnat på honom, till Amerika, der barnen redan befunno sig. Sedan dess har den arme sjunkit allt djupare. Flere personer har sökt upprätta honom, derigenom att de tagit honom i sin vård, men förgäfves. En sex å sju gånger har nan varit inskrifven i goodtemplarorden men kan ej motstå frestelsen. Allt har han offrat för eldvattnet. Öfvergifven af alla de sina, föraktad af sig sjelf och andra kan med sanning sägas, att hans lif är förfeladt.
Nordvestra Gotland, 14 Dec.
En liten tidsbild. Det var vid ord. kyrkostämman i Oktober. Det var fråga om utgifterna till kyrkan. En liten utgiftspost, som inom parentes sagdt ej alls var värd att kifvas om, hade åstadkommit ett lifligt meningsutbyte. Skarpa föllo orden, de flesta riktade åt ordförandeplatsen, hvars innehafyare en stund hade det ganska hett. Men det stannade också dervid. Förslaget föll emellertid.
Så hölls för några dagar sedan ord. kyrkostämma för December. Ledamöterna voro, samlade, väntande på ordföranden och att stämman skulle börja, emedan den utlysta tiden var inne. Då, efter en stunds väntan, öppnas dörren och in träder ordföranden men i sällskap med — fjerdingsmannen, som kom såsom representant för ordningsmakten. Att ordningens upprätthållare kände sig smått förlägen i denna fredliga och lugna församling och att gubbarne fingo sig ett godt skratt, som sedan satte sin prägel på förhandlingarna, är ju naturligt.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 15 December 1894
N:r 196