igår var behandlad, begärdes ordet af
hr Jeurling, som erinrade om att utgifterna för fattigvården börjat stiga i oroväckande grad. När den nya fattigvårdsinrättningen blef färdig 1887, sjönko dessa utgifter med ens ned till 17,000 kr., men nu hade de stigit till 24 000. Afsigten med det nya husets åstadkommande var, bland annat, att förekomma utgifter för fättig:ården utanför sjelfva inrättningen. Posten >byresbidrag» var ock försvunnen sedan 1886, men hade börjat dyka upp i 1893 och 1894 år stater. Födomedel, lemnade utom fattighuset, hade vuxit från några hundra tll ett par tusen kr, lasaretts- och sjukvård från 1,500 till 3,100 kr. o. s. v. — allt sedan 1887. Sammanställer man nu denna stegring i fattigvårdskostnaden med det faktum att priset på de lifsförnödenheter, som behöfva för fattigvården inköpas, väsentligt sjunkit, så kunde man tveka om »systemet» sådant d t nu tillämpas vore riktigt.
Hr Höjer ansåg det glädjande att en del understöd lemnades till hemmen; man gjorde barnen en stor tjenst om man kunde hålla dem från fattighuset.
Hr Jeurling ville icke nu inlåta sig på principfrågan om fattigvård, men påpekade, att, då fattigvårdsstyrelsen, utom det stora fattighuset utanför söder, inköpt ett par fastigheter i staden, så fingo vi snart 3 i stället för ett fattighus, och huru det då skulle gå med den så nödvändiga koncentreringen af förvaltningen, kunde man lätt inse.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 12 December 1894
N:r 194