Gotlands näringslif.

(Från Godl. Allehandas flygande.)
Nyby tegelbruk.
Ungefär tjugu minuters väg från Barlingbo jernvägsstation ligger Nyby tegelbruk. Det skönjas redan på något afstånd genom tegelugnen, som skjuter upp öfver några kringliggande lador och skjul.
Den fabrikation, som här bedrifves, sker visserligen ännu i liten skala, men är likväl förtjent af uppmärksamhet såsom bidragande att fylla ett af ortens behof, och har antagligen framtid för sig, då var landtbefolkning en gång fullkomligt fått klart för sig fördelarna af tegel som bygnadsmateriel framför den nu så allmänt använda kalkstenen.
Ty det kan ja ej förnekas, att kalkstenen som ämne för boatadsbygnader är mycket olämplig, hafvudsakligen på grund af den fuktighet, som aldrig ur ett af den samma nppfördt hus kan aflägsnas. Utom detta är kalkstenen svårare att forsla samt tager betydligt mera utrymme än tegel. Detta har man också börjat inse, i del man nu för det mesta använder tegel åtminstone till skorstenspipor och spisfar, hvilka förut onödigtvis inkräktat på nt. rymmet.
Tegelbränningen vid Nyby har pågått redan sen flere år tillbaka, eller från 1882, men först på de allra senaste åren hat den tagit något uppsving. Den första tiden brände man teglet på öppna fältet, d. v. s. man staplade upp de formade ler klampare, täckte öfver dem, och brände dem sålunda. Leran användes da också sådan den toge från fälten. Men detta tillverkningssätt ville ej slå riktigt väl ut. Materielet särskildt var ej så rent att del utan vidare kunde ge tegel af god qvali tet. Det innehöll nämligen kalkpartiklar i ganska stor mängd, hvilka förringade teglets hållbarhet. Leran måste, om den skulle bli fullt användbar, befrias frän dessa, och så blef man nödsakad att, ehuru det för en så liten fabrikation var förenadt med ganska dryga kostnader, auläg ga slamdammar för lerans renande. Och då man dessutom kommit under rund med att bränningen ä det fria fältet ej häller gaf godt resultat, uppförde man en särskild tegelugn för omkring 30 tusen tegel.
Med de här ofvan antydda förbättringarna tillgår nu tegeltillverkningen vid Nyby på följande sätt:
Leran upptages ur marken och föres ned i de vattenfylda slamdammarne. Här upplöses den en till en tjock välling, hvarvid stenar och annan orenlighet sjunka till botten. Den sålunda renande leran flyter sedan genom särskilda kanaler in i ännu en annan dam, der den lär stå, tills vattnet afdunstat. Leran är nu ren och går härifrån till lerkranen, der den till vissa delar uppblandas mot sand. Den är nu färdig att använda. På kärror kö. res den till tegelladorna och öfverlemnas till formaxen. I en mycket enkel form af trä göres nu tvänne stenar åt gången hvilka derefter läggas till torkning. Huru fort denna försiggår, beror naturligtvis på vädret. Så kommer slutligen bränningen. I ordentliga skift med mellanrum för luften staplas nu lerklumparna upp i ugnen från golf till tak. Då ugnen väl blifvit fyld, muras den igen och eldas så upp. Bränningen brukar taga en tid af ungefär 10 dagar, hvarpå ugnen får stå ännu ett par dygn för att svalna. Ugnsöppningen rifves ånyo upp — och teglet tages ut, färdigt till användning.
Nybyteglet är hårdt och klangfullt samt af en vacker, ljusgul färg, beroende på lerans beskaffenhet. Tillverkningen omfattar såväl vanligt murtegel som tunnare eller s. k. klinktegel samt dräneringsrör. Brukets tillverkning uppgår för närvarande till omkring 100 tusen tegel, men fabrikationen ökas årligen på grund af allt större afsättnieg. Man är betänkt på att nu vidtaga sådana utvidgningar, att man äfven kan bli i tillfälle att tillverka s. k. fasadtegel, ett slags färgadt tegel, som nu kommit mycket i kruk i de stora städerna. Bruket sysselsätter för närvarande ungefär ett dussin arbetare.
Som ofvan nämte, är Nyby tegelbruk egentligen afsedt att fylla ett ortens behof på god och ändamålsenlig bygnadssten. Detta hindrar dock icke att man i en framtid kan tänka sig en afsättning, som sträcker sig äfven utom våra landamären.
Ifrågasättas kan likvisst, med tanke på möjligen blifvande anläggningar af detta slag, huruvida icke de lämpligast böra förläggas till kusten. Så högt upp som Nyby är beläget kan tillverkningen icke undgå att besväras af de orenligheter, som följa med den der förherskande moränleran, under det åter leran vid åtskilliga kuststräckor uppträder mera rent silurisk.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 Augusti 1888
N:r 65.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *