Det är nu jämt fyra dygn,

hvarunder vi varit i saknad af telegrafförbindelse med fasta landet, och ännu äro, tyvärr, utsigterna lika mörka för ett återställande af ledningen. Skadorna ha nämligen hvad såväl tråd som stolpar beträffar varit vida större än man kunnat föreställa sig. Blott på vägen häremellan och Vesterhejde voro afbrotten 6 till antalet och längre ut voro trådarne brustna mellan hvarje stolpe nästan.
För någon tid sedan voro telegrafverkets reparstörer här nere för att omse ledningen. De arbetade i veckor härmed — och så vid första allvarliga storm brytas stolparne åter af och ned. Man kan med skäl fråga, hur herrar reparatörer utfört sitt arbete. Telegrafmaterialen på Gotland måtte i sanning vara styfmoderligt behandlad. Det är ett faktum, att en stor mängd ruttna och endast stöttade stolpar, utan nedgräfning, funnits kvar äfven efter senastereparationen. Härtill kommer den omständigheten, att vederbörande icke aktat nödigt att förse telegrafstationen härstädes med mer än en omgång reparationsredskap. Alltså kan endast en man egentligen arbeta effektivt, och hur långsamt det då skall gå att återställa en på de flesta ställen ramponerad lång linie, kan lätt inses.
Mot naturens krafter kan ju ingen kämpa, men man kan fordra, att utrustningen för att återställa hvad desamma brutit ned är sådan, att icke ett helt län i många dygn behöfver blifva försatt snart sagdt utom menskligheten, Det här befintliga reparationamanskapet har emellertid arbetat så godt det kunnat, så att våra anmärkningar peka icke åt det hållet.
Just som detta skrifvits, meddelas oss, att ledningen till fastlandet blifvit klargjord kl. 12,40 middagen.