vid Roma sockerfabrik var gårdagen. Visserligen ha i närmare 14 dager bettransporterna till bruket försiggått, men i går morgse begyate på fult allvar de kombinerade maskinerna i de väldiga hallarne sättas i gång. Stenkolsröken från de sex eldstäderna under pannorna bolmade högt mot hösthimlen, och ångmolnen pustade ut i brusande, krampaktiga strömmar från den jättelika fabrikskolossen, som nu fått lif på fullt allvar.
Visserligen har det talats och skrifvits mycket om den väldiga bettillförseln till fabriken, men då man nu kommer upp på området närmast kring densamma, häpnar man verkligen öfver att massorna äro så kolossala. Icke blott det stora betskjulet är fyldt, i högar, stora som små berg, ligga tusentals tons af råmateriel, Detta är afsedt för de värmaste behofven, som af hvad man här ser torde vara fylda för omkring 14 dagar. Men alltjämt komma nya betforor och deras innehåll lägges upp i långa ryggar ute på fälten för att sparas till kommande tider.
I betrännan komma med det starkt flödande vattnet de; ännu af jord halft svarta betorna dansande fram. De gå in i tvättningsmaskinen, der de, omskakade och kringkastade af en sinnrik mekanik, befrias från allt obehörigt påhäng för att genom det väldiga paternosterverket lyftas upp i fabrikens högre regioner. Der tömmas de med dån i betvagnarna, rullas fram till kontrollörens våg, och sedan kvantiteten befunnits äga den tillbörliga vigten, tömmes den i en betskärningemaskin, som på några korta minuter sönderdelar betorna till smala strimlor, hvilka derpå tömmss i väldiga behållare för att undergå vidare procedurer, allt för vidlyftiga att här följa. Det är ett gnisslande och ett buller, som är rent af öronbedövande, i de stora salarne. Väldiga hvälfva sig de massiva balanshjulen med fötebreda, smällande dragremmar, pistonerna sucka, pumparne hvissla gällt och öfver det hela hvilar redan denna fräna Iukt, som är egendomlig vid rotfrukters sönderdelning.
Öfverallt maskinfolk och öfriga arbetare, hvar och en på sin post, förmännen skyndande från det ena stället till det andra, öfvervakande och undervisande, iogeniörer med bleckkannor i händerna för att taga prof af schnitzen eller soc kersaften — med ett ord en febril brådska från golfvet till takåsen, och en hetta, som pressar fram svettdropparne på den som till och med endast står med händerna i kors och betraktar alltsammans.
När det mörknar, tändas som genom ett trollslag de elektriska båg. och glödljusen och allt fortgår oförhindradt, till dess klockan blir 6. Då bölar ånghvisslav, arbetslagen bytas om, det för vatten bestämda folket intager sina platser. Iagen rubbning i den väldiga mekanisimen, paternosterverken dåna alltjämt, betmassorna slukas utan återvändo.
Det intryck denna första gotländska sockerkampanjdag efterlemnade hos iakttagaren var storartadt.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 Oktober 1894
N:r 159