Två man räddade, sex ännu saknade.
Finska skonertskeppet »Remu», kapten Frans Toivonen, från Raumo lemnade i söndags åtta dagar sedan Raumo för att med last af sparrar afsegla till Veile i Danmark.
Sedan det anländt strax norr om Gotland, uppstack på lördagen en stark sydostlig orkan. Skeppet, gammalt och halfruttet, en fytande likkista, sprang under den våldsamma sjögången snart läck och började hastigt fyllas med vatten. Alle man sattes nu till pumparna, men vattnet steg allt högre i fartyget, som snart dref redlöst för vind och våg. Storbåten, som låg på akterkajutan, gjordes klar, i händelse besättningen, som bestod af 8 man, skulle nödgas lemna fartyget.
Stormen fortfor, och sedan mörkret inbrutit, kantrade fartyget, hvarvid topparna på stor- och aktermasten bräcktes och riggen ramponerades; seglen hade förut flugit i trasor. Snart gjorde förmasten sällskap och afbröte strax ofvan däck, medförande vanter och rigg.
Skeppet, som mistat sitt reder, var nu fullständig en lekboll för de rasande vågorna. Manskapet kunde intet annat göra än tänka på sin egen räddning och samlades på kajuttaket, Piötsligt vräker en sjö öfver fartyget, som drefs nordvart hän, och slår in akterspegeln samt bryter loss kajatan, hvarpå storbåten befann sig, samt för den med sig. De närstående kastade sig in i båten, hvarvid kaptenen, som ville dröja till sist, kom i sjön. Han lyckades emellertid få tag i båtens reling och blef upptagen i densamma. Två man af besättningen blefvo emellertid kvar på vraket.
Stormen bedarrade fram på natten något, men sjön gick fortfarande hög. För att ej bortspolas af vågorna måste de fastsurra sig vid relingen vid hvar sin s. k. »jungfru», der de, fasthållande sig i vanterna, genomvåta, utsvultna och genomkylda, utan hopp om räddning och utan att veta hvart färtyget drefs, måste uthärda ett helt dygn under stormen.
På söndags e. m. observerades ett vrak ett par mil till sjös af lotsarne vid Hufvudskär mellan Sandhamn och Landsort, hvarför båt utsattes för att om möjligt rädda om bord varande. Efter att hafva rundseglat fartyget flera gånger, upptäcktes ynglingarne, och efter energiska räddningsförsök lyckades lotsarne med stor svårighet rädda dem och föra dem till Hafvodskär, der de omhuldades på allt sätt. De voro också betydligt medtagna och nästan sanslösa; den ene af dem kunde ej tala eller röra sig, och man trodde först, att ban förlorat förståndet.
Derefter telefonersdes till hufvudstaden efter bergningshjelp, hvarvid bogseraren Hanna utgick, som etter mödosamt arbete lyckades föra vraket till Stockholm, Med Hanna medföljde äfven de tvi yngliogarne, hvilka intogos på Stockholms sjömanshem. De befinna sig nu utom all fara.
Hvart den öfriga besättningen tagit vägen är ännu okändt, men de skeppsbrutne förmoda, att den blifvit upptagen af en i närheten varande tysk brigg.
Vraket, som ligger vid Södra vartvet, företer en bild af den ohyggligaste ödeläggelse.
Liggande i marvatten, med sin ramponerade rigg, sina afbrutna master, gör det ett ytterst sorgligt intryck, Relingarna och hela aktern äro inslagna, kajutan bortspolad, däcksluckorna bortryckta och däcket uppbrutet samt uppsväldt.
Skeppet var, enligt fackmäns utsago, fullkomligt sjöodugligt före katastrofen.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Maj 1894
N:r 73