har hamndirektionen i Fårösund nu afgifvit yttrande öfver en af uppsyningsmannen Mikael Ekström å Fårö till lotsstyrelsen ingifven ansökning om tillstånd för honom att å Fårösund på ett ställe som vore beläget omkr. 400 famnar söder om Fårösunds hamns lastbrygga och omkring »45 famnar från stranden» få hafva ett afmastadt fartyg »stående å stranden» under Stux hemmans ägor, så långe det kunde vara till kolmagasin tjenligt och sedan borttaga det. Hamndirektionen upplyser dervid, att fartyget, finska skeppet »Atlantic», anlände dit förlidet års sommar med trälast; att det blifvit i vederbörlig ordning kondemmeradt och försåldt å auktion, sedan lasten lossats, till hr Ekström; att det ligger 391 famnar från lastbryggan och 47 famnar från stranden till Stux hemman, på ett djup vid närvarande vattenstånd: vid skrofvets yttre babordssida 10 1/2 fot, vid dess landsida 7 1/2 fot eller vid medelvattenstånd 11 1/2 och 8 1/2 fot, skrofvets höjd öfver vatten 22 å yttre och 11 fot å inre sidan och lutning mot ytan 25 till 30 grader; skrofvet har full barlast af sten samt något stenkol. Sökanden har, påstår direktionen, på kortet förvillande utmärkt läget från stranden.
Beträffande lagliga naturen och beskaffenheten af det vatten, der fartyget ligger, är det, anser hamnstyrelsen, antingen en del af Fårösunds hamn eller allmänna segelleden, eller ock det hemmans, till hvilket närmaste stranden hör, detta sista grundadt på lag om landgrund. Denna lag omfattar dock endast fisket å landgrundets vatten. Sökanden, som erhållit strandägarnas medgifvande att begagna platsen, har sjelf begärt, då han ej ansett sådant nog, lotsstyrelsens medgifvande.
Hamndirektionen är tveksam, om vattnet är hamnens eller allmänna segelledens. Under 1854 års krig med vestmakterna och Ryssland förklarades allt vatten inom norra och södra inloppen såsom hamn. Hamnordningen lemnar emellertid ej närmare upplysning. Vore vattnet dock ej hamnens, synes det dock vara segelledens, om dermed förstås allt vatten seglande och roende fartyg kunna begagna. Sålunda strider det mot 10 paragr. i ordningsstadgan för allm. landthanmarne
Gotland att der utkasta barlast samt att utlägga afskräden eller annat och hamndirektionen, som har att tillse att föreskrifterna följas, har derför hos k. m:ts befh. sökt få åläggande för E. att taga bort vraket.
Således beror qvarliggandet på huruvida något särdeles godt och beaktansvärdt ändamål vinnes eller ej. Sökanden säger att det är nödigt ha kolupplag vid Fårösund för förbilöpande ångfartyg, och att, då ej hamnen äger plats, ha det i skrofvet.
Härpå svarar hamndir. att kolupplag sedan flere år finnes, att kolen säljas och levereras direkt ombord å fartygen vid lastbryggan, således både säkrare och beqvämare, att kolen från detta upplag säljes billigare än af sökanden, att den öfverklagade bristen på hamnområde hjelpes med förhyrning af jord af vederbörande hemmansägare; samt att kolbehofvet är ganska ringa.
Sökanden anser fartyget ej vara till vanprydnad vid hamnen, enär det ser ut som om det låge förtöjdt. Hamndirektionen är af olika mening såväl med sökanden som lotskaptenen, hvilken anser det böra resas; nu ser det ut som vrak; upprestes det, som ej kan ske utan kostnad, måste det stöttas, och blefve då mycket mera vanprydande; stöden kunna ej motstå drifisen, utan bortfalla och med dem akrofvet. Följden af bifall skulle blifva, anser direktionen, att i en framtid flere skrot här sökte plats för det ena eller andra ändamålet, och skulle då Får-ösund förlora karaktären af en utaf nordens yppersta och säkraste hamnar, passande till större eller mindre station för flottan.
Då tilltaget är stridande mot hamnordningen, då ändamålet ej kan anses vara af vigt, då det är för hamnen ock segelleden vanprydande och riskabelt för framtiden, afstyrker direktionen bifall, så mycket mera som derigenom minskning skulle uppstå i inkomsterna för hamnens och bryggans underhåll.
Gotlands Allehanda
Fredagen 13 Juli 1888
N:r 56.