yttrande i onsdags i andra kammaren rörande kostnaderna för värfning till flottans stam var af följande innehåll:
Talaren ville yttra några ord om värtningskommissionerna, hvilka på flere ställen i landet väckt es viss uppmärksamhet, dels derför att man ej kunnat inse behofvet af en så stor och dyrbar apparat för nämda ändamål och dels emedan det ofta visat sig, att resultatet af den stora apparatens arbete endast blifvit 1 till 2rekryter, stundom ingen alls, Man frågade sig, om dessa apparater kunde vara nyttiga och nödvändiga för annat ändamål än att bereda en inbringanda rekreationsresa för kommissionens medlemmar. Kommissonen utgjordes af en regementsofficer, som skulle leda underhandlingarna, en annan officer som bisittare, en auditör för förrättande af skrifgöromålen, hvilka förmodligen ej vore förenliga med officerarnes ställning och sålunda ej kunde af dem utföras, en underofficer, hvilken förmodligen vores afsedd att underlätta kommissionens mödor, o. s. v. Kostnaden i och för sig vore visserligen ej betydlig; den uppgick år 1892 endast till något mera än 3,000 kr. Men ar en viss synpunkt spelade denna kostnad en stor roll. Den stora allmänheten, som ej kunde bedöma, huru anslagen till flottan blefve använda, trodde beträffande denna sak, att den hvarken öfverensstämde med flottans behof eller folkets önskningar. Och de, som dömde strängare, såge häri en bänsynslös om ock reglementamessi& hushållning med statens medel — en hushållning, hvilken de kunode misstänka förefuones äfven på andra områden. En sådan föreställning kunde blifva en farlig mina för behöfliga anslag, och den kunde komma att verka störande, om icke rent af förstörande på det intres: se för sjöförsvaret, som man sökte; framkalla och hålla vid lif genom de allestädes bildade försvarsföreningarna, Det vore al vigt, att dessa föreställningar, om de vore obefogade, snart måtte skingras, och att, om de ägde grund, snara Båtgärder för deras rättande blefve vidtagna, genom införande af ett annat värfniogssätt än det nämda, hvilket nära nog hölle på att göra värfningen till en visa i hela landet. Tal; hade velat göra denna anmärkning vid denna punkt och ej vid någon af punkterna om anslagen till sjöförsvaret, emedan han på intet vis velat motarbeta dessa anslag och följaktligen ej velat utsätta sig för något missförstånd i det afeeendet. (Bifall).
Sjöministern förvånade sig ej öfver anmärkniogen. Apparaten vore verkligen för stor, och om anmärkning förut blifvit gjord, så hade nog ändring redan skett. Man hade imellertid ej varit blind för oegentligheten, och man hade äfven varit betänkt på att åstadkomma förändring. Nu kunde man vara förvissad om, att all möjlig förenkling skulle blifva genomförd.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 17 Mars 1894
N:r 42