i onsdags alton var ovanligt talrikt besökt. Publiken uppgick till omkring 200 personer.
Programmet för aftonen inleddes med Beethovens Prometevsuvertyr, som ut- fördes med godt samspel af sällskapets orkester. Af en musikälskarinna sjöngos härpå ett par enkla, men melodiska sånger af den gamle tonsättaren F. W. Klint.
Med intresse motsåg man nästa nummer, som utgjordes af ett intermezzo ur Mascagnis opera På Sicilien. Mascagni representerar, som bekant, den moderna italienska musiken med rikt inslag af tilltalande melodier och en harmonibehandling, som man icke behöfver hafva de mer sällsynta djupare musikaliska insigterna för att kunna njuta af. Intermezzot fick ett ypperligt utförande af eliten bland orkestermedlemmarnt. Dess fulltoniga ackorder smekte örat, det gaf en stämning sådan som man mera sällan fått röna på våra soaréer och det fans ej mera än en mening om att direktören denna gång gjort ett godt val. Till ytterligare fördel för det vackra intermezzot skulle onekligen ha varit, om en orgelstämma tillkommit.
Ett särskildt tack förtjenar sällskapet för sitt utförande af andra och tredje afdelningarna af Gades balladverk Elverskud. Det är vackert alltigenom, snärjdt som det hela ligger i ett det finaste nät af äkta sagostämning. Man lyssnade med rörelse och förtjusning. Sådan musik kan inte lemna någon oberörd. Solostämmorna sköttes synnerligen väl, såväl elfdrottningens, som sjöngs af fra Wickström, som moderns, hvilken utfördes af en värderad musikälskarinna, och i hr Olufs parti lyckades hr Gnstaf Romin mycket väl. Hans sång hade dramatiskt lit.
Kören var synnerligen påpasslig, och tondikten i sin helhet gaf från början till slut intryck af att vara väl inöfvad.
Med ett ord: soarén kvarlemnade odeladt angenäma minnen och vi hoppas, att sällskapet snart nog månde ha ett nytt, lika värdefullt och lika stämningsrikt program färdigt att bjuda oss på.
Som vanligt afslutades soarén med ett par timmars dans.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 Februari 1894
N:r 32