har det varit under den senaste tiden att få konstatera i notisform att vi ha vackert väder. Men i dag kunna vi det med känsla och öfvertygelse. Å, hvad det kändes skört att komma ut i morgse! Marken låg ännu i lätt frost efter natten, gyttjepölarne hade en smutsig, grådaskig iskorpa öfver sig. Men se luften! Den var hög och lätt att andas, vinden var frisk, och när solen sedan steg upp på himlahvalfvet, fick man riktigt ett intryck af vår. Syrenernas svällande knoppar inverkade ej heller störande på fantasien, inte heller den obligata tösen man nu för tiden ofta möter med sia korg med späda nässlor, som komma en att riktigt smacka i förkänslan af, hvilken god nässelkål det der kan bli. Nässelkål midt i vintern! Då är det ej vinter längre. Man kan inte bjelpa att man känner sig riktigt glad i ett sålant väler, som den 2 Februari bjudit på. Ack, om det villa vara slut med det tunga, trista. Fast vår vilja vi inte ha ännu, bara snö och vinter och kallt.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Februari 1894
N:r 17