Gotlands länstidning,
utkommer äfven under 1894 enligt samma plan som hittills. Gotlands Allehanda har under sin tjuguettåriga tillvaro gjort sig så väl känd i bygderna, att någon vidlyftigare redogörelse för dess hållning icke torde vara af nöden. Många hafva de tillfällen under årens lopp varit, då Gotlands Al’ehanda visat, att den är ett sjelfständigt organ, som icke står i några enskilda intressens sold, och just härigenom har den ock kuonat verka gagnande på många områden. Ty sjelfständighet utgör hufvadvilkoret för allt framgångs rikt arbete och icke minst har tidningspressen behof deraf. Den får icke vara beroende af någon utomstående, om den skall kunna blifva omutlig och ärlig, så att den, der så behöfves, äfven vågar taga bladet från munnen och sägaifrån. Utan obaroende ingen opartiskbet. Detta oberoende bar Gotlands Allehanda under hela sin fortvaro lyckats bibehålla och skall så göra äfven framdeles. Vårlandsändas sanna intressen ha alltid i Gotlands Allehanda haft en ifrig bevakare och tidningen kan med glädje se tillbaka på mer än en slutlig seger för sina uttalade idéer. Allt fortfarande är också vår lösen hvad viredan vid tidningens första framträdande uttalade: framåt för länets utveckling i alla riktningar! Och de följeslagare på den stråten, vi i form af prenumeranter vunnit, ha vi för hvarje år sett ökar i antal, ett förhållande som ingifver oss tron, att vi förmått någorlunda fylla de anspråk, man är berättigad ställa på en lokaltidning.
Den utveckling, som Gotland på de båda senare årtiondena nått, är visserli gen beaktansvärd och bör med tacksamhet erkännar. Men tiden går alltjämt framåt, för oupphörligen med sig nya kraf. Det gäller då att taga vara på dessa, skärskåda, i hvilken omfattning de kunna lämpa sig |för vår ort, och sedan börja kampen för desamma, till dess så småningom det ena krafvet efter det andra är fyldt.
Vigtiga äro i våra dagar kommunikationerna. På detta område har ju Gotland — liksom allt Sveriges öfriga land — gjort stora vinningar. Men ännu återstå dock flere önskningsmål. Ett bland de främsta af dessa är anläggandet af en
Jernväg norrut.
Det kan icke förnekas, att i jämförelse med den södra delen af vår ö, dess norra del i många afseenden står efter. Vill man söka att ntfiona orsakerna härtill, kunna de ja möjligen vara flera. Men en är otvifvelaktigt den, att »södret» nu i femton år haft fördelen af jernvägsförbindelse med öns centralpunkt. Detta har haft sia återverkan i många riktningar. Åsigterna om den redan befiotliga jernvägen ena sig alldeles visst dernutionan, att den varit en kraftig häfstång för de områdena den genomlöper och lyft desamma icke obetydligt i ekonomiskt hänseende. En sådan häfståog behöfver äfven norra Gotland, och det bör vara allas vår sträfvan att arbeta för densammas ernående, Det finnes mer än en stödjepunkt derför: den ena må ligga i öns hufvudstad, den andra kommer att blifva i Roma, der nu håller på att växa upp en industri, hvars välsignelser böra komma icke blott den södra delen af ös, utan äfven den norra tillgodo. Ty äfven den har sina förntsättningar härför, helst när en gång inom en snar framtid det stora Martebobäckenet blifver vunnet för det rationella jordbruket. Till förmån för deova nya och särdeles önskvärda kommunikationsled vill Gotlands Allehanda efter måttet af sina krafter oafbrutet arbeta.
Äfven på ett annat samfärdselsområde hägrar för Gotland ett mål, som förr eller senare måste förverkligas. Det är
telefonförbindelse med fastlandet.
Tanken härpå är icke så alldeles ny Gotlands Allehanda har redan vid upprepade tillfällen framfört krafven bärpå. I våra dagar har till och med telegrafen blifvit en förå!drad inrättniog. Framtiden tillhör telefonen. Visserligen ficnas ännu många frågor att lösa, innan man kan börja att direkt arbeta på en telefonförbindelse hit. Några omöjligheter torde saken emellertid icke erbjuda. Det gäller då att icke släppa densamma ur aigte, utan i stället bereda och om möjligt förkorta vägen för densamma. Hvilken oerhördt stor betydelse en direkt telefonledning mellan Gotland och moderlandet i sig innebär, behöfver för den tänkande läsaren icke vidare framhållas.
Det finnes ännu ett tredje fält, som till förmån för vår provins är värdt att bearbeta. Vår tid blir allt mera resornas tid, och detta äger naturligtvis sammanhang med de lättade samfärdsmedeln, Turistström men mot norden är ett uttryck, som man nu ofta får höra och den landsända, som har något att bjuda den resande på, vare sig af naturlig skönhet, fornåldriga minnesmärken eller båda i förening gör allt för att draga turistströmmen till sig. Ty man har funnit, att den är en synnerligen god inkomstkälla, väl värd att taga vara på.
I detta bänseende borde Gotland icke behöfva stå tillbaka för något af Sveriges landskap. Vi äga hären vacker, i mårga fall egendomlig natur, och hvad minnen fråa lävge sedan svunna dagar beträffar stå vi kanske främst i norden. Hvarför skulle vi då icke arbeta på att under sommerens dagar draga främlingarna till våra kuster, hvarför skulle vi icke försöka att draga till oss en biflod af den galdström, som flödar i spåren efter de tusende turisterna. Vi böra göra det. Vi böra ej vänta, till dess man af en händelse söker upp oss.
Klart inseende betydelsen häraf vill Gotlands Allehanda oaflåtligt arbeta på att söka göra
Gotland till ett turistland.
Se der i korthet några bland de sträfvanden, hvilka innefattas i Gotlands Allehandas program för den närmaste tiden.
I öfrigt vill Gotlands Allehanda allt framgent sträfva efter att vara en opartisk, snabb och vaken länstidning, som med aldrig slappnande uppmärksamhet följer äfven ortens minsta intressen och tilldragelser, samt ett sjelfständigt offentligt organ, som energiskt och utan fruktan uttalar sin mening i föreliggande frågor.
I tidningens redaktion kommer ingen förändring att ske, Ett ökadt antal medarbetare och korrespondenter såväl på Gotland som på andra vigtigare orter skola söka att göra tidningen så sakrik, innehållsdiger och omväxlande som möjligt.
Våra fem fasta medarbetare i hufvudstaden och våra många förbindelser inom tidningaverlden derstädes hoppas vi skola sätta oss i tillfälle att utöfver de stora bladens innehåll och genom telegrafens tillhjelp snabbare än de kunna meddela Gotlands invånare ett och annat om händelserna utanför vår ort. Att vi för sådant icke sky några kostnader, det veta de, som någon tid haft tillfälle följa Gotlands Allehandas arbete i den vägen.
Tidningens pris för nästa år återfinnes genom annons på annan plats.
Prenumeranter i staden behagadei eget intresse icke uppskjuta prenumerationen till sista stund. Bristfälligheter i tidningsbudens listor äro svåra att undvika, om listorna på en gång i hast skola uppgörar, hvarigenom vållas oregelbundenheter vid hemsändningen.
Visby i Dec, 1893.
Redaktionen.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 December 1893
N:r 198