som sistl. påskdag afled i Altona (vid Hamburg), hade sin hemvist på vår ö, vämligen I Alfva, och kunde alltså sägas vara en gotländing, eburu hans födelsebygd var Skellefteå. Våren 1881 aflade han vid Visby navigationsskola styrmansoch ångbåtsbefälhafvareexamen och följande år skeppareexamen. Efter denna tid har han på olika fartyg varit anstäld dels som styrman, dels som befälhafvare och städse varit för sina underlydande till ett godt föredöme, redbar och samvetsgrann som han alltid var, icke seende blott på eget, utan ock på sina medmenniskora bästa. Under sin sista resa mel lan England och Argentina i Sydamerika — för omkring ett år medan, då han förde barken »Hilda» från Sundsvall, räddade han 14 man från ett sjunkande itallenskt fartyg, för hvilken handling det itallenska marinministerlet uttryckt sin tacksamhet genom att tillstnda honom en större silfvermedalj jämte en väl textad skrifvelse, Redan då var S. utsedd till ledare för ett annat räddningsarbete. Han skulle omedelbart efter sin återkomst till Enropa tillträda föreståndarebefattningen vid det skandinaviska sjömanshemmet i Hamburg och i denna egenskap bidraga i sin mån att rädda skand., sjömän undan de måvgahanda bedragare och frestelser, sym i denna stad rninerat flera tusen af våra sjömän. Till Hamburg anlände han ock, men med bruten helsa — till följd af en svårare förkylning, som han ådragit sig under utseglipgen från Buenos Ayres då han i saknad af lots måste föra kommandot oafbrutet under hela 38 timmar, Hans arbetsdag blef kort, till stor sorg för anförvandter och vänner. Maka, barn och flere landsmän, ja äfven norrmän och danskar ledsagade hans staft till grafven. Jordfästningen förrättades af den svenske sjåmanspresten i Hamburg, äfvan han gotländing.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 17 April 1891
N:r 58