Från sjön.

— På resa från Upsala till Stockholm i torsdags grundstötte ångaren Upsala vid Norsholmen å Ekoln under då rådande svåra tjocka. Ångaren fortsatte utan att någon skada bemärktes. Först vid Sko upptäcktes att vatten började intränga genom goltvet i försalongen, och sedan fartyget hunnit ett stycke bort om Sto befans det omöjligt att hålla det läns. Ångaren sattes derför genast på land vid närmaste udde och aflemnade passagerarce, hvilka sedermera fingo fortsätta resan med ångaren Fyris I. Läckan å Upsala tätades provisoriskt och ångaren lyckades sjelf taga sig in till Stockholm, der den lade upp å Långholmsvartvet.
— I fredags förmiddag anträffades af lotsar från Marstrand, 5 mil till sjös, vest från Mollösund, ett kantradt fartyg, som af från Göteborg reqvirerade bogseråvgarne »Thorsten» och »Harald» inbogserats till Kungshamn. Fartyget befans vara barkskeppet »Frank» från Sarpsborg. Lastens beskaffenhet har ännu ej kunnat utrönas.
— Cunardångaren Pavonia, hvilken anlände till Cork 15 dennes, medförde underrättelse om den svenska barken Auna Maries förlisning på väg från Mobile till Östersjön med last afträvaror samt om den af nio man bestående besättningens räddande af kapten Blacklow, förande britiska ångaren Hay Green. Besättningen vardt landsatt i Filadelfia 4 d:s. Den räddande ångaren anträffade det i skeppsbrott stadda fartyget under en stark storm på en öde plats omkring två bundra engelska mil norr om Bermuda.
Kl, 4 på morgonen måndagen 15 September, sade kapten Blacklow, rullade fartyget häftigt, ty vi hade nyss utgått ur ett svårt ovädercentrum. Kl. 8 blåste vinden lindrigt från gordvest, men sjön var fortfarande mycket hög, och fartyget rullade fortfarande. Kl. 2 e.m. fingo vi sigte på en bark utan master, styrde kurs mot den, och upptäckte svenska flaggan svajande på half stång. Då vi framkommo till fartyget fanno vi, att det var ett fullständigt vrak och dess besättning önskade lemna det. Då dess egna båtar voro sönderslagna, satte v med stor svårighet ut våra, och förste styrmannen, W. Ironside, gick ombord. Han fann styrmannen såsom befälhafvare, då kaptenen dött tio dagar förut. Pamparne voro otjenstbara, ooh det fans 9 fots vatten i lastrummet. Fartyget var fullständigt vrak. För att förebygga faror för navigationen föreslog min styrman, att man skulle tända eld på det innan mau lemnade det, något som också skedde, Till och med de råttor, af hvilka »Anna Marie» besvärades, ville gifva sig af och kilade omkring på däcket bland menniskorna, liksom om deras instinkt sagt dem, att de endast i menniskors sällskap kunde finna räddning.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *