Från landsbygden.

Burgsvik, 18 Sept.
En fräck stöld, hvarvid tillgreps en vaga med deri liggande några tunuor spanmål omtalas härstädes. Om förloppet berättas sålunda: Den bestulne, en hemmansägare härstädes, hemkom en qväll nu i höst från en sin längre bort liggande gård med ett lass spanmål, höll å landsvägen och spände hästarne ifrån samt ingick i sin boning. Om en stund då han jämte en annan person utkom för att hämta in säden var vagnen med lass försvunnet. Undrande och lyssnande stodo de båda männen, då de i den tysta qvällen tyckte sig i fjärran höra svaga ljud af en bortrullande vagn. Att skynda efter en granne var för den bestulne ett ögonblicksverk och begaf sig de tre männen på upptäcktsfärd väglälda af det alltmer bortdöende ljudet af vagnen. Dess bamödauden kröntes med framgång. Nära eu qvarts mil fråv hemmet framkomm de till vagnen, nu förspänd med ett par unga kraftiga karlar, arbetare i trakten som allt hvad krafterna medgåfvo — betydligt underlättade af den sluttande, på månoga ställen rätt branta vägen — gnodde fram med lasset. Ett hallå! godt folk hvarifrån har ni fått lasset, och hvart ämnen ni er, besvarades af »dragarne» med att lasset var deras och att huru de blifvit ägare deraf och hvart de ämnade sig ej anginge de spörjande. Mon stora ord bjelpte ej här utan efter någon ordväxling och delvis handgreipligt motstånd måste båda tjufvarne krypa till korset och begära nåd. Till straff måste de tjenstgöra som dragare äfven till lassets hemtorsling, hvilket ej gick så lätt som bortresan emedan de nu hade att färdas backe upp nästan jämt och lusten att draga betydligt afsvalnat. Men det hjelpteej, utan under öfriges munterhet och mången gång påminta om sin skyldighet måste de båda männen nästan uppgifoa af svett och öfveransträngning draga lasset tillbaka. Så snöpligt slutade den affären.

Ovanlig syskonkärlek. I en socken på söder finnes trenne syskon, två bröder mellan femtio och sextio år samt en syster bortåt femtiotalet, hvilka beslutit att hvarandra till bistånd utan någon äkta hälft vandra lifvet igenom.
När de efter sina föräldrar ärfde gård och allt, togo bröderna de yttre göromålen eller gårdens arbete på sin lott, under det systern sköter hushållet. Aldrig har någon hört dem säga ett hårdt ord eller något det allra minsta sårande till hvarandra, utan ha de städse både med ord och gerning sökt för hvarandra göra lifvet så angenämt som möjligt. Allt hvad de äga är gemensam egendom. Visserligen är ene brodren i laglig rätt husbonde, men något husbondevälde öfvar han aldrig utan att rådfråga »bror och syster».
En person, som häromdagen under SRA frågade honom om ej Amors pilar sårat någon af dem fick af ense brodren följande lustiga svar: »Naj, naj, nej, Amors peilar vait ja int va de jär fyr rackaräpack de eij, men biten af T———s gräisen ha ja blitt en gang de». Upplysta om meningen med Amors pilar Ska de gemensamt att någon annan kärlek än till föräldrar och hvarandra ha de ej vetat af.

Skörden kan sägas vara inbergad nu med undantag af rotfrukter. Visserligan synes ännu här och der någon vårstdesstack, men dessa höra nu till sällsyntheterna.
Af de olika sädesslagen kan endast rågen sägas lemnat medelmåttig skörd. Vårsäden har väl för mången varit någorlunda gifvande, men hvad baträffar hvetet, så klagas allmänt öfver dålig både i qvantitet och qvalite. Ett undantag gör dock hvete sådd på nyodling.

Potatissjukan i oroväckande grad har yppat sig för mången.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 September 1890
N:r 145

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *