i måndags afton i goodtemplarsalen vid Mellangatan var besökt af omkring 200 personer och totalintrycket man fick af densamma var så öfvervägande godt, att vi utan tvekan kunna lyckönska den unge sångaren till hans framgång.
Ty det torde icke kunna förnekas, att hos herr Romin finnes ämne för till och med två sångare, om man betraktar röstens styrka och volym. Men den är icke blott stark utan äfven af särdeles tilltalande klangfärg. Fråga skulle kunna vara, om hr Romin egentligen är baryton eller tenor, men i detta fall får väl hans sånglärares, den gamle och erfarne Fritz Arlberg, intyg gälla, och det lyder, att rösten är »en bhjeltetenor af beaktans värd skönhet.» Det är således dit hr Romin sträfvar, och vi tvifla icke om att han skall nå sitt mål. Då är hans plats gifven: vid vår opera, som sannerligen icke har råd att släppa ifrån sig en dylik röst. Naturligtvis har hr Romin ännn ett godt stycke väg att vandra, och måhända ett mycket svårt sådant, innan han når konstens helgedom. Men ingen födes konstnär. Såsom ett första uppträdande var måndagens konsert mer än vanligt lofvande.
Konsertgifvaren började med Max’ aria ur »Friskytten». Någon rädsla, mycket förklarlig, verkade här ej alldeles till sångens fördel, men på det hela taget skilde sångaren sig godt ifrån sin uppgift. Ojämförligt bättre gick den sedan föredragna Masaniellos aria ur »Den stumma», hvilken dessutom tycktes ligga mera för sångarens temperament.
Dessa båda uppgifter voro måhända väl svåra för en så ung sångare som herr Romin, och utan att neka hans djerfhet vårt erkännande, hysa vi dock den åsigten, att han lyckades bäst i de fyra sånger han sedan föredrog: Södermans »Die Wassernymf», Agate Backers »Til mit Hjertes Dronning», Rubinsteins underligt stämningsfulla »Asra» och Matteis »Det är ej sant.» Särskildt de två sista sångerna föredrogos verkningsfullt.
Ett mycket värdefullt biträde hade hr R. erhållit i frkn Selma Söhrling, hvilken vid förträfflig röstdisposition och på det sympatiska sätt som är henne eget föredrog Agatas aria ur »Den Stumma» samt ett par täcka visor, de senare i stället för de annonserade »Gluntarne», hvilka måste strykas på grund af »magisterns» indisposition. N. N:sångarne bidrogo med några af sina ypperligt sjungDa nummer att gifva omväxling åt programmet. Såsom säker och fint musikalisk ackompanjatris förtjenar frkn Köhler en särskild komplimang.
Bifallet var under hela konserten lika lifligt som välförtjent.
Måhända får hr Romins röst snart den användning den är värd, då han; enligt hvad vi sport, af k. operans direk: tör är kallad till profsjungning redan innevarande höst.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 27 Augusti 1890
N:r 132