vid folkhögskolan i Hemse afslutades i går med den sedvanliga utställniogen af elevernas arbeten. Dossa voro ilikhet med föregående år ordnade långs väggarne och på bord och bildade en vacker och tilltalande samling, hvilken nogsamt vittnade om att de unga flickorna, under den korta tiden af två månader, som kursen varar, ingalunda ligga på latsidan.
En blick på de utstälda arbetena visade äfvenledes att man vid skolan söker utbilda så väl det praktiska sinnet som skönhetssinnet. Så förekommo här en mängd arbeten i linnesömnad, stickning, väfning, enkel och mera konvstfull, såsom flossa, hvarför utom funnos en del enklare och finare prydnadsarbeten.
Utställningen besöktes flitigt under förmiddagens lopp. Kl. 12 middagen hölls afslutningen, dervid doktor Sättervall höll ett kortare föredrag om slöjdens betydelse.
All slöjdundervisning måste åsyfta dels väckande af håg, lust och aktning för nyttigt arbete, vana vid ordning och noggranbet samt öfvertygelse om nödvändigheten af uppmärksamhet, flit och ihärdighet, dels ock ett direkt frambringande af färdighet i en eller flera arter af slöjd för att denna färdighet i en framtid måtte komma lärjungen till godo i kampen för tillvaron.
Slöjdundervisningen har sålunda till mål dels en formell bildning eller utveckling af vare sig själens eller kroppens krafter och förmögenheter; dels och en materiel bilduving som afser bibringande af färdigheter i slöjdens olika arter.
Dessa båda olika slag af bildning utgöra dock blott olika sidor af samma sak, ehuru visserligen den ena eller andra riktningen kan under vissa förhållanden mera betonas och komma att spela hufvudrollen.
Om man till ex. vid slöjdundervisningen uppställer såsom mål utförande af sådana arbeten med hvilka eleverna i framtiden skola sysselsätta sig (= husalljdundsrvisting) eller behandlar grunderna för något visst yrke hvaråt de sedermera böra egna sig (= handtverksundervisning) så är här den materiella sidan af slöjden framhållen hufvudsakligen.
Låter man vid slöjdundervisningen åter sjelfva arbetandet (ej det förfärdigade arbetet) vara hufvudsak i det man hos eleven söker inplanta kärlek och aktning för arbete i allmänhet, vänjer honom vid ordning, uppmärksamhet och flit samt i allt söker ordna arbetet så att derigenom danas en praktiskt duglig medmennieka har slöjdens formelt bildande förmåga mera tagit ut sin rätt. De grundläggande läroanstalterna (till hvilka böra räknas folkskolan och elementarläroverken) hvilkas syfte är att gifva en mera indirekt daning för det praktiska lifvets behof måste helt naturligt företrädesvis begagna sig af slöjdens stora betydelse såsom ett formelt bildningsmedel under det att åter sådana undervisningsanstalter, som afse yrkesbildning eller behandla elever hvilka redan lemnat barnaåldern bakom sig (såsom handtverks- och husslöjdskolor) böra låta undervisningen blifva i öfvervägande mån materielt bildande eller gå ut på att inlära vissa bestämda slöjdarter.
Om vid de nämda båda hufvudriktningarne af slöjdundervisningsanstalter med sina olika hbufvudsyften vederbörlig hänsyn tages i förra fallet äfven till slöjdens materielt bildande förmåga och i senare fallet äfven till dess formelt bildande förmåga så varder slöjden ett vigtigt uppfostringsmedel, som måhända just i vår tid, då stora samhälleliga frågor stå på dagordningen och fordra sin lösning, kan blitva af genomgripande och gagnande betydelse.
Qvinnan är hemmets goda genius cäger en författare och det är henne det i främsta rummet åligger att ordna och bereda hemtrefnaden — derigenom att hon förskönar och förljufvar detsamma i det hon skapar åt oss alla dessa otaliga små, älskvärda, intagande föremål, med hvilka vårt behof efter det sköna hvilket aldrig tiger, ej ens då det blifvit fördt på afvägar, sträfvar att omge oss. Det är hennes konst, som pryder våra väggar, vårt husgeråd, som sätter hela vår bostad i en ljuf harmoni, fyller den med intrycket af välbehag och förnöjer nöjer hjerta och öga.
En duglig qvinnas plikt är det att sofra bort det granna och pråliga, att stålsätta sig mot lyxens retningar och endast behålla det enkla och nyttiga, som dock måste hafva en viss prydlighet.
Upptagen derför åter dessa arbeten, som på sista tiden blifvit uppgräfda ur glömskans gömmor och pryden åter edra hem med egna händers verk, Först när vi sjelfva hafva skapat vårt hem, kunna vi få den rätta trefnaden der och ej fiona oss midt i bland främmande köpta saker, såsom på ett hotell eller på en gästgifvaregård.
Det är i hemmet känslorna få sin utbildning, karaktären utvecklas och själ och kropp skola antaga sunda vanor. — Dat är sålunda de små samhällena — hemmen, som i sitt sköte bär fosterlaadets framtida öden.
Menniskan kan aldrig här tillfylles nå det mål hon eftersträfvar, denna brist vidlåder ock alla menskliga inrättningar och man måste vara belåten om man finner ett ärligt arbete blott delvis krönas med framgång särdeles om tiden, som här varit fallet, är knapt tillmätt.
Grunden har emellertid blifvit lagd, öfverbygnaden få vi sjelfva ombesörja. Låten se att den varder af dugande beskaffenhet. Till sist tack för ett i allmänhet godt uppförande, arbetsamhet och flit.
Föreståndaren meddelade att i arbetsordning och lärarekrafter hade ingen förändring ägt rum från föregående år, undantagandes att Hulda Norrby och Helena Bohlin biträdt som lärarinnor i handarbete.
Till sist framförde landshöfdingen sitt och styrelsens tack till föreståndare, lärare och elever.
Gotlands Allehanda
Fredagen 21 Juni 1889
N:r 70