igår i Visby domkyrka beredde de talrika åhörarne ön konstnojutning af äkta slag.
Konserten inleddes på ett värdigt sätt med en synnerligen anslående orgelfuga af Johan Sebastian Bach. Denna fuga ägde, trots en någon gång framträdande formalism, det fikaste lyriska innehåll. Direktör Söhrling spelade stycket på ett berömvärdt sätt.
En kör för blandade stämmor, bestående af ett 30-tal manliga och qvinliga medlemmar af musikaliska sällskapet, utförde förtjenstfullt Aug. Södermans Kyrie, Virgo gloriosa och Agnus Dei samt Davids 38 och 19 psalmer med musik af Vennerberg. BSolopartien sjöngos af konsertgifverskan, hvars klangfulla stämma på ett ypperligt sätt här gjorde sig gällande.
Fröken Söhrling utförde vidare »På starka vingar», aria ur Haydns odödliga oratorium »Skapelsen», samt en aria ur Pingstkantat af Sebastian Bach. Den vackra omfångsrika rösten svälde här ut till en beaktansvärd styrka och fylde tempelhvalfven med en öfverväldigande rikedom af rena och kraftfulla toner. Föredraget, hållet i en ädel stil, präglades af en både varm och djup känsla. Den begåfvade sångerskan ådagalade samma vackra egenskaper i en duett ur en kantat af Norman, i hvilken hon värdigt sekunderades af en musikälskarinna. I de båda slutoumren »Der står på skäret ett kapell» af Norman och »Aftonen» af Adolf Lindblad, båda härliga tondikter, framstod fröken Söhrling som en romanssångorska af högsta rang. Här framtrollades toner af det mest smekande välljud, af den skäraste vekhet och af det mest trolska behag.
Ett andante af Rob. Schumann utfördes på piano af en musikälskarinna på ett särdeles erkännansvärdt sätt. Samma musikälskarinna skötte för öfrigt pianoackompanjemanget under konserten synner ligen delikat och förtjenstfullt.
Gotlands Allehanda
Måndagen 23 Maj 1887
N:r 41.