anmäler sig för 1887, dess 14:e år.
Bladet har stökat öfver sitt 13:e år och vuxit till i ålder och erfarenhet. Omhuldad af vänliga händer har den späda varelsen, stödd, stärkt och uppmuntrad af ett särskildt på de senaste åren alltmera växande förtroende, utvecklat sig till en förhoppningsfull yngling, som glad och förtröstansfull fer framtiden till mötes, beredd att efter bästa öfvertygelse på sjelfständig och oberoende grund och utan fruktan för menniskor kämpa för rätt och sanning samt främja utveckling och framåtskridande.
Det är gifvet, att den ort, der han först slog upp sitt öga, der han fostrats och tillbringat sin baradoms dagar i främsta rummet och särskildt är yngliogen kär. Redan då vi första gången talade till den allmänbet, som nu utgör vår läsekrets, apngåfvo vi vårt mål i de två orden: Gotlands väl. Hafva vi under dessa gångna tretton år kunnat gifva någon impnls till väckelse för länet, vare sig i andligt eller timligt hänseende, hafva vi någon gång, då ett sanningens ord skulle sägas, i rätta ögonblicket och med rätt ögonmärke skridit io, hafva vi vid något tillfälle genom utredning och belysving af föreliggande för orten betydelsefulla frågor kunnat i någon mån bidraga till deras lyckliga lösning och hafva vi, i allmänhet taladt, under vår verksamhet förvärfvat oss rätten att göra auspråk på att anses såsom ett sanniagskärt, vaket och framför allt omntligt organ för Gotlands län — då skulle vi anse arbetet och striden icke hafva varit förgäfves.
Vi nämde orden: Gotlands län och hafva dermed angifvit det program, med hvilket vi börjat och vid hvilket vi fasthålla, det nämligen att vara en
fullständig länstidning,
som snabt, pålitligt och med någorlunda utförlighet vet att redogöra för hvad märkligt sker inom provinsen, stiftet och staden och som lemnar tillfälle till samverkan för alla de krafter, som vilja främja ortens bästa. Genom det ökade antal veckonummer, som numera står oss till buds, har raskheten och fullständigheten i våra meddelanden i mycket väsentlig mån kunnat ökas. Och det var på tiden att vi äfven här i Visby togo steget ut till hvarannandagstidning. Vi hade i ett par tiotal af år stävt på stadiet af halfveckoblad, men det vardt på längden trögt och långsamt. Ty intet är så uaderkastadt utvecklingens lag som pressen.
Den ökade fullständigheten i fråga om att utgöra en gotländsk länstidning be tingas äfven af de anordningar, vi på de senare åren vidtagit för att tillgodose landsbygdens berättigade kraf på uppmärksamhet för hvad som der tilldrager sig och hvad som der kännes eller önskas.
Genom fast anstälde medarbetare på skilda orter inom ön äro vi i tillfälle att tillsodose dessa kraf på tillfredsställande sit, så mycket mer som dessa medarbetares antal alltjämt ökas och allmänheten för öfrigt kommit till allt klarare insigt om att det är först genom en välvillig samverkan mellan allmänheten och pressen, som den senare förmår fylla den förras alltmera växande fordringar.
Något hvarom Gotlands Allehanda står så godt som ensam icom den svenska pressen är vårt bemödande att äfven på följetongsafdelningen trycka den prägel af Iärs-färg, som vi så gerna vilja gifva hela tidningen. Sådant är också möjligt endast derigenom att vår historia lemnar så rikt stoff för idealiserande framställningar. För vår omvårdnad om följetongen hafva vi också rönt erkännande både inom och utom provinsen. Det har gladt os3 och manar till nya uppoffringar. På denna afdelving hafva under de senare åren varit inrymda sådana af allmänheten med begärlighet mottagna berättelser som Novisen i Solberga kloster, Valdemarståget och Taxteinaren, alla med bakgrund ur Gotlands häfder. För nästa år ha vi låtit ombesörja en ny sådan historisk roman
Severin Norrby
af Abbe, »Novisens» författare. Denna berättelse, anknytande sig till sägnerna om den persons öden, som gifvit arbetet sitt namn, kommer, hafva vi anledning antaga, helt visst att mottagas med odeladt intresse.
Men priset för nästa år, spörjer allmänheten, det är egentligen derpå vi äro nyfikne? Skall det kuona bibehållas, sedan vi få tre blad i veckan? Ökning i utgifter och arbete torde betinga ökadt pris?
Nej! Kostnaden för redaktion, korrespondenser, telezram, sättning, tryckning, papser och postbefordran af det tredja numret lägges icke på prenumeranterna. Deremot torde icke få anses obilligt att — här som annanstädes — arbetet vid tidningens hemsändring i ur och skur och med vår stads tämligen långsträckta läge ersättes med 50 öre på helt år, så mycket mer som detta arbete ökats från 104 till 156 gånger om året.
Gotlavds Allehandas prenumeranter erhålla alltså tidning hvarannan dag,om icko helgdag inträffar, nämligen måndagar, onsdagar (»Gotland») och fredagar.
Badet, hemsändt,
Särskildt till prenumeranter i staden ställa vi en vördsam anhällan att icke skjuta upp prenumerationen till sistajstund ty om it större antal kommer på en gång, försvåras i så väsvotlg grad arbetet med uppgörandet af tidningsbudens listor, att uteblifvande eller försenadt aflemosnde af ett eller annat nummer vid årsskiftet svårligen kan undvikas.
Visby i Dec. 1886.
Ossian Jeurling,
utgifvare.
Gotlands Allehanda
Fredagen 31 December 1886
N:r 105.