Julfirandet
får naturligtvis olika kynne allt efter som det försiggår under ett varmare luftstreck, i ett protestantiskt eller katolskt land. Här några karaktäristiska bilder från olika länder. Så se vi i bild 8 en scen från England. Mistletoen hänger i taket; dess lag, omtalad i uppsatsen om julen i England, respekteras också. — Men det fins ett England äfven i Indien. 1 är en julbild derifrån. Det lyckade jagtpartiet, på tiger, är slutadt, julbordet är dukadt, den indiske stormannen inbjuden och plumpuddingen På bordet. Britannia styr på haf, och seder och bruk trifvas om skeppsbord: den engelske .matrosen binder misteltoen på den höga masttoppen. Skada, inga blekhyade misser om bord!
Styra vi till Bretagne, blifva vi vittne till ett egendomligt sätt att fira julen: Det är midnatt; öfver den snöiga marken springa män och qvinnor, pojkar och flickor; svängande långa stänger, på hvilka eldbränder äro fästa. Det skall vara till åminnelse af stjernan, som stod öfver Betlehem. På det sättet förkunnar den ena byn den andra budskapet om Jesusbarnets födelse.
Bilden 7 förskrifver sig från Spanien. I hvart hus är en krubba uppstäld; — sång och musik öfver allt, och på hvar gata serenader för den korsfästes bild. — I bild 5 se vi en skildring från det nya Spanien, från Kuba. Här är luften mildare, och de flesta festligheterna äga rum på gatan eller utanför de rikares villor.
Ett tälttak är utspändt till skydd mot insekterna, och dansen trådes under skämt och glam. Bild 9 påminner oss genom julmarknadsstånden om. vårt land. Den är dock hemmahörande långt härifrån, i Mexiko.
Från närmare håll ha vi nr 3, den är från vårt östra grannland. Utom den tända julgranen visar den oss en egendomlig plägsed. Största rummet i byn väljes till ett slags julstuga och de i enlighet dermed. När ljusen väl äro tända, ditföra mödrarna sina giftasvuxna döttrar, hvilka beslöjade taga plats på en bänk derinne. De unge männen släppas in. Det gäller nu att, trots slöjan, känna igen hjertevännen. Tar någon miste, måste han friköpa sig med en vacker present; går han rätt, begifver man sig till föräldrarne för att utbedja sig deras välsignelse, och förlofningen är firad.
Till sist något från vårt broderland Norge. Sädeskärfven reses utanför den enkla stugan, den ären bild af den julglädje, som ej tänker blott på hemmet och nästan utan äfven på den fattige sparfven.
Gotlands Allehanda
Fredagen 24 December 1886
N:r 103.