Visby rådhusrätt.
Vårdslöshet mot borgenärer. Målet mot handlande Karl Johan Kolmodin, instämd af riksbankens härvarande afdelningskontor, handlades igår ånyo.
Svaranden var sjelf närvarande biträdd af konsul Arweson.
Tjenstförrättande bankombudsmannen juris kandidat Karl Bergström anförde och styrkte, att svaranden år 1884 i pengar och varor upplåvat 30 till 35 tusen kronor och år 1885 till ett belopp af 48 tusen kronor, af hvilka sum mor dock en hel del var betald. Salubodens bruttobehållning hade under de senaste åren nästan alltid varit mindre än omkostnaderna för handeln, hvars fortsättande således ej varit till något gagn. Af räntekontot framginge att affären årligen försämrats genom de stora räntesammorna. Genom det stora belopp 46,700 kronor, hvartill svarandens borgensförbindelser uppginge, komme hans bor genärer att blifva lidande. Ombudet vidhöll att svaranden på grund af dessa omständigheter bort inse, att han ej kunde göra rätt för sig, samt öfverlemnade målet med yrkande om ansvar för vårdslöshet mot borgenärer.
Svarandens rättegåvgsbiträde bestred i en längre skrift, att hans hufvudman gjort sig skyldig till vårdslöshet och haft för afsigt att bedraga sina fordringsägare, samt fotade detta bestridande på samma skäl, som af svaranden förut skriftligen anförts.
Utslag kommer att afkunnas 31 dennes, För ärekränkning yrkade e. o. landskanslisten Arvid Jacobson, landtbrukare Fr. Nordlöf, Mafrids i Vestergarn, och t. f. kronolänsman Kr. Ekelund ansvar å kyrkoherde R. Uddin i Sanda.
Å kärandesidan företrädde länsman Ekelund och såsom ombud för svaranden anmälde sig juris kandidat Karl Bergström.
Svaranden lades till last, att han i en familj här i Visby skulle hafva yttrat, att kavaljererna vid ett sistl. Januari i Vestergarn hållet slädparti skulle varit öfverlastade. Kärandena, som deltagit i detta slädparti, hade ansett sig nöugade instämma svaranden för fortspridande af ett dylikt rykte, som skadade deras anseende och goda namn, helst då svaranden ej velat taga tillbaka sitt yttrande.
Svarandeombudet ansåg, att kärandena ej voro behöriga att föra någon talan, då hans hufvudman ej sagt, att alla kavaljererna varit öfverlastade, och ej heller nämt några särskilda namn; hvad kärandena Jacobson och Ekelund beträffade visste svaranden ej ens, att de deltagit i slädpartiet.
Rådhusrätten resolverade efter enskild öfverläggning, att på grund af beskaffenheten af kärandenas påstående de voro behöriga att föra talan, mot hvilket beslut svarandeombudet anmälde missnöje.
Svarandeombudet framhöll att yttrandet, fäldt i en enskild familjekrets på grund af en framstätd fråga om nämda slädparti, ej skett af argt 3 jr utan at obetänksamhet. Svaranden hade ej ansett sig kunna lemna något intyg på att kavaljererna ej varit öfverlastade, då hao i dltagit i slädpartiet.
Käranden Ekelund sade sig för sin del vilja nedlägga målet.
Mot de tvänne andre kärandena förbehöll sig svarandeombudst att tå yrka ansvar, hvarjämte ersättning för rättegångskostnader m. m.
fordrades.
Målet uppsköts till 17 dennes.
Om bättre rätt till åtta tunnland af s. k. Gäddas hage tvista, såsom förut nämts, f. verkmästaren O. Christiansson och arbetaren Erik Nilsson. Den förre stöder sig på rådhusrättens år 1877 åt honom beviljadelagfart på den omtvistade jorden, som han jämte den öfriga delen af hagen enligt köpeafhandling med handlande I. H. Strömberg har inköpt af Strömberg.
Svarandens ombud tullförvaltare Lyth företedde lagfartsprotokoll för år 1830, hvilket visade, att lagfart begärts för endast hälften af hagen; i ett köpebref at 1817 varlikaledes endast halfva hagen upptagen. Det var ett stort fel af kärandeombudet sergeant Vikander att med afsigt ha’va förbållit domstolen dessa protokoll. Det kunde dessutom med vittnen styrkas, att käranden mycket väl vetat, att han endast köpt halfva hagen och att säljaren Strömberg aldrig varit ägare af mer än hälften, hvadan han således ej kunnat sälja hela hagen. S’utligen åberopade svaranden häfd för sin besittning af jorden.
Tre vittnen intygade, att säljaren Strömberg aldrig varit ägare af hela hagev. HKtt af vittnena berättade dessutom, att käranden sagt till vittnet, att hau ej köpt mer än bälften och att han ej kuvde taga på sin ed, att han köpt mer, men att han nu, då han fått en bandling, som innehöll att han erhållit lagfart på det hela, ville få saken utredd.
Svaranden yrkade ansvar å käranden för falsk angifvelse.
Målet uppsköts till 17 dennes.
Ett synnerligen vildt uppträde ägde rum i lördags vid half 3-tiden på e.m., då polisen skulle omhändertaga f. artilleristerna bröderna Johannes, Axel och Oskar Henriksson, hvilka på ett mycket störande sätt uppträdde på s:t Hansgatan i sällskap med f. artilleristen Johan Rosenlund och f. kronoarbetskarlen Jakob Ahlgren. Fyra polisbetjenter, på ett verksamt sätt understödda af en artillerikonstapel, hade ett drygt arbete, innan de lyckades få de tre bröderna införda på vaktkontoret, hvilka gjorde det mest våldsamma motstånd. Under striden lågo en gång koustaplarne och de tre bröderna alla i en hög på gatan. Johannes Henriksson måste å vaktkontoret påsättas handbojor.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 4 Maj 1886
N:r 36.