hitkommo igår morgse strax före klockan fem med ångfartygen »Adéle» och »Karl», hvilka under musik irån den 42 man starka preussiska musikkåren inlöpte i Visby hamn.
I närmare två timmar ljödo tonerna från den talrika musikkåren, placerad å lustbåtarne. Af musiken lockades till skeppsbron en stor skara stadsbor. Så småningom vandrade det ena partiet efter den andra af de lustresande uppåt staden. Främlingarne delade sig i två afdelningar, hvarefter en vandring omkring ringmuren och besök i kyrkoruiverna företogos; den ena afdelningen hade kapten H. Lindström till ciceron och den andra hr Ekman, son till bärvarande tyske konsul.
Vid 10-tiden samlades de fleste af främlingarne i D. B. V:s paviljong, der frukostmiddag intogs under den gladaste stämning. Första skålen utbragtes af konsul Karl Ekman för Tyskland och gästerna, hvarpå rektorn vid Elbings realgymnasium doktor Brunnemann svarade och utbragte ett lefve för konsul Ekman. Den sistnämde föreslog derpå en skål för Tysklands kejsare, till hvilken lustfararne på förslag af amtsrichter Braun afsände ett telegram, omnämnande den hyllning som egnats bonom. Följde så en af postsekreteraren Herman Richert föreslagen skål för konung Oskar och det svenska konungahuset.
Under måltidens lopp utfördes flere musikstycken.
Klockan fyra på aftonen lemnade de båda lustfartygen under musik Visby hamn.
Lefverop utbragtes af resenärerna för Visby stad. Till svar härpå höjdes ett lefve för gästerna, åtföljdt af dånande hurrarop från de på stranden samlade talrika menniskoskarorna.
Lustresan, ordnad af en komité i Danzig med bagare Karow i spetseu, nämdes »Vergnägungs—Fahrt Davzig—Stockholm—Visby»; de fleste af resenärerna, som bildade »eine gemischte Gesellschaft», voro affärsmän, borgare och landtbrukare från Danzig och de omkringliggande städerna. Återfärden stäldes direkt på Danzig, dit man hoppades komma vid 8 tiden i qväll. Emellertid fingo resenärerna en föga behaglig hemfärd på grund af deni natt utbrytande stormen, som ännu fortfar.
Arrangören för lustresan hade satt priset för tur och retur så billigt som 32 kr. fram och åter, men lär det oaktadt haft en god behållning, Äfven konserterna i Stockholm gåfvo ett ekonomisk gynsamt resultat, ty knappast någonsin hafva Berns salong och den för gäster afsedda inhägnaden utanför varit så öfverfylda, om icke uteslutande af musikälskare, så dock af talrika nyfikna, som på samma gång de icke kunde undgå att märka det tyska kaellets många och kraftiga blåsinstrumet och dä lifliga rytmen i utförandet, äfven finge se åtminstone en del af kapellets uniform, nämligen den med ett rundt omkring löpande bredt, rödt band prydda mössan. De skådelystne hade, på grund af annonserna, hoppats att få se hela uniformen, men då detta, efter en gjord telegrafisk förfrågan i Berlin, vägrades, voro konsgertgifvarne utan skuld.
En ännu svårare motgång skulle dock drabba turistfärden och på samma gång förbittra deltagarnes annars angenäma vistande i Stockholm samt vålla att stockholmsborna gingo förlustige både den till tisdags eftermiddag annonserade gratiskonserten i Strömparterren och den till onsdagen bestämda afskedskonserten i Berns salong. Orsaken till tvisten var just musikkapellet eller rättare svartsjukan om detsamma. Då nämligen de båda båtarne gingo olika fort, hade det under ditfärden varit nödvändigt, att den mer snabbgående fick emellertid stoppa för att invänta den långsammare, som just hade musiken om bord, och häri ansågs ligga en dubbel orättvisa mot passagerarne på den snabbare båten, hvilka påyrkade att då de sålunda nödgades vänta, de borde åtnjuta musiken såsom skadeersättning. Tvister om denna fråga lära bafva förekommit ofta under främlingarnes vistelse i Stockholm, och då detta förhållande telegraferades till Danzig följde en uppmaning från vederbörande derstädes till musikkapellet, att det ofördröjiigen skulle anträda återfärden.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 Juli 1885
N:r 59.