Sedan från flere ställen på Gotland bref inflyta till tidningen, tycker jag det äfven vara skäligt, att någoa härifrån då och då insänder en korrespondensartikel, så att man må veta, att vi ej helt och hållet sofva bort vår tid härstädes. Svårigheten är att fiona ut hvad man skall skrifva om, ty här lefves ett lugnt lif, utan bråk och strid, tack vareinbyggarnes fredliga och glada lynne. Hufvudsakliga omväxlingen häruti beredes oss af ångbåten Klintehamn, som vanligtvis medför oss främmande besökande, och komma ej sådana få vi dock ett slags ersättning i nöjet att se den vänlige och humane kapten August Smitterberg, som förtäljer oss några nyheter från stora verlden. Ea nyhet, som inte stått att läsa i bladen, men som dock här är bekant, är att konsul Herlitz härstädes afstått sin gamla affär till sitt mångåriga biträde herr Frans Smitterberg. Herr Smitterberg har varit i hans tjenst i trettiotre år och således gjort sig förtjent af patriotiska sällskapets medalj, men hans förre husbonde har gifvit honom ett reelare prof på sin vänskap och tacksamhet för långvarig och trogen medverkan, genom att göra honom en present af boningshuset med deri belägen bodlokal. Denna fiffas nu upp på bästa vis för att om möjligt draga dit så många kunder som möjligt utöfver de gamla stamkunderna.
Vår skeppning af trävaror är nu slutad. Den pågick med stor fart för att få lasterna fram innan den 11 Juli, då tullen på virke höjdes i Tyskland. Svårt blir det för det omgifvande landet att blifva af med sina trävaror på landthamnarne hädanefter, och svårt blir det väl äfven för alla handlande, enär omsättningen för dem minskas på ett betänkligt sätt, genom att bönderna ej hafva någotatt föra till torgs. Om Bismarck visste, hur ondt han gör oss med sina påfund, skulle hans hjerta bestämdt röras.
Badgäster hafva vi också här, fast de ej äro många och representerade mest af det täcka könet. Men roa sig göra de än dock, fast nöjena äro af de beskedligaste slag. Ett litet prof på nöjena lemnas härmed. Vid en namnsdagstillställning följde med kakan (en gumma bakad af bröd) följande verser:
»Jag kommer och bjuder dig huldhet och tro.
Ja, trohet i »blekaste döden», Mitt sinne är fredligt, det söker blott ro.
Det söker en hand som anvisar det bo.
Der fullkomnas skall mina öden.
Förskjut mig ej! Tänk dig ett hjerta så vekt.
Så godt, så för intryck mottagligt
Och tänk dig en kind, den ej tiden än blekt.
Och tänk dig en panna den oskuld blott smekt.
Det är mitt porträtt — så behagligt.
Är också ditt hjerta re’n bundet och fäst.
Så — kontraband brukas af mången,
Jag gör inga anspråk på vigsel af prest
Förtärande kärlek blott anser jag bäst
Ack! gif då åt denna dig fången. —
Men jag gör kanhända bäst uti att sluta för denna gång, och troligtvis är läsaren tacksam derför. E.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 14 Juli 1885
N:r 56.