väcktes, såsom förut nämts, i början af året; då planteringsgillet på förslag af rektor Spriuchorn ingick med förfrågan till kyrkorådet, om hinder mötte för verkställigheten af plantering af träd och buskar samtjanläggning af gräsmattor & platsen på gillets försorg. Rådet förklarade sig ej kunna lemna sitt bifall härtill, enär, oafsedt de ej obetydliga kostnader för stängsel m. m. som skulle drabba församlingarne, den omständigheten att platsen vore en kyrkogård, der man vid gräfning öfverallt skulle påträffa och oroa de dödas ben, ut gjorde ett hinder för förslagets verkställighet.
Gillets styrelse, som ej lät afskråcka sig af kyrkorådets afslag, vände sig nu direkt till kyrkostämman, som i onsdags förehade frågan till bebandling. Styrelsen anhöll nu om tillstånd att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med företedd ritning, få å platsen anlägga planteringar på gillets bekostnad och med förbindelse från dess sida att vårda, skydda och underhålla dessa planteringar.
Kyrkorådet hade öfver denna anhållit afgifvit följande utlåtande:
Ehuru gillet förklarat sig vara villigt att bekosta och för framtiden vårda, skydda och anderhålla den föreslagna planteringen samt frågan således i denna del numera vunnit nödig utredning ; likväl, enär den öfver planteringen upprättade ritningen är i sig sjelf högst ofullständig och dessutom ej är åtföljd af någon beskrifning samt kyrkorådet följaktligen blifvit satt ur stånd att i detalj bedöma ej mindre sjeltva beskaffenheten af den föreslagna planteringen än äfven det arbete, som för dess anläggande måste i kyrkogårdens mark verkställas, alltså och då å kyrkogården ännu finnas grafvar, hvilka, jämlikt kungl. förbudet af 12 Sep:ember 1783, ej må rubbas samt härtill ytterligare kommer i betraktande den omständigheten, att kyrkogården, derest den blefve planterad med träd och skymmande bersåer, skulle komma att förminskas jeller borttaga den vackra aaoblick, som, etter det den gamla kyrkogårdsmuren nedrifvits, blifvit åt domkyrken förlänad, anser kyrkorådet sig icke kunna tillstyrka bifall till nu föreliggande förslag om kyrkogårdens plantering.
Emot detta rådets utlåtande har doktor Lemke reserverat sig samt till alla delar tillstyrkt bifall till gillets förslag.
Öfverläggningen, som vardt ytterst liflig, öppnades af kyrkorådsledamoten borgmästare Een: Man kunde anse det besynnerligt att förslaget åter afstyrkts af kyrkorådet, då saken syntes vara så enkel och naturlig. I törsta förslaget nämdes ej hyem som skulle bekosta planteringarne och i det nu föreliggande saknades den utredning af frågan, som kyrkorådet ansåg erforderlig. Kyrkorådet vore principielt ej emot något som afsåge att försköna platsen.
Den förslaget åtföljande ritningen vore i hög grad ofullständig, enär det ej vore utmärkt hvar vare sig gräsplanen eler bersåer och sittplatser skulle finnas; vidare sväfvade man i okunnighet, om meningen vore att äfven anlägga blomsterrabatter, hvilka fordrade trägen och dyrbar tillsyn. Slutligea vore det absolut förbjudet att rubba de der befindtliga grafvarne; man behöfde säkerligen ej gräfva djupt, förrän man påträffade de dödas ben, som enligt kungl. förbud ej finge rubbas. Aumärkte till slut att trädens täta löfverk skulle liksom förut stenmuren skymma undan den vackra anblicken af templet.
Adjunkten Westöö anförde i egenskap af gillets ordförande, att gillet aldrig kunnat tänka sig behöfva närmare specificera huru och hvad man skulle plantera, då gillet erbjudit sig bekosta saken, men för att lugna sinnena, föredrog talaren ett af honom och trädgårdsmästare May uppgjordt kostnadsförslag. Af detta framgick att kostnaden för 7 träd, 48 buskar, 200 alvar skyddsstängsel och gräsplaner skulle uppgå till 91 kronor. Den enda kostvad församlingarne finge utgifva vore 25 eller 30 kronor för 5 eller 6 soffor, om sådana ansågos behöfliga. Upplyste vidare att planteringarne först nästa år kunde anläggas. De få träden, som på spridda ställen skuile planteras, komme ejj aut skymma undan kyrkan. För öfrigt hade man tänkt sig lämpligbeten af att taga bort de gamla kastanjerua tör att de unga lindarne, hvilka nu ej komma upp, skulle få mera luft.
kamrer Melin: rådet hade anfört tre fel mot förslaget. Det första att beskrifningen saknades till ritningen och det andra att träden skulle bli-skymmande; genom den senaste talarens upplysningar vore dessa fel undanröjda. Det tredje felet skulle li<ga deri att 1783 års förordning skulle innehålla förbud mot planteringarne. Talaren, som så godt han förstod hade läst förurdningen, kunde ej finna något förbud. På platsen funnos tre grafvårdar och dessa finge man naturligtvis ej rubba. Eu förordning af 1805 medgaf tvärtemot att dylika platser fiage planteras. Ville rösta för bifall till gillets förslag, som åsyftade ett vackert ändamål.
lektor Bergman ansåg att planteriogarne skulle blifva en stor vinst för den vackra katredalen, som derigenoim skulle ytterligare vinne, Träden skulle, om de ej hade för stora kronor, göra god effekt. Kunde ej förstå att kyrkorådet ej kuude gilla ritningen. Vid den hastigaste blick på densamma upptäckte man genast, att gräsmattor och buskar samt sitttplatser voro utmärkta. Man borde vara högligen tacksam för gillets förslag… Om man vid gräfning skulle påträffa några ben, så skulle för visso desså ej skingras utan tillvaratagas och nedmyllas, hvarvid man till fullo Iydt den omnämda förordningen. Yrkade att förslaget nu genast måtte bifallas.
auditör Engström yrkade på det varmaste bifall till förslaget, som vore tidsenligt och billigt.
adjunkt Westöö: Man hade aldrig ens haft någon tavke att -rubba på minsta vis grafvårdarne. Vid de gräfningar, som skulle förekomma, skulle svårligen några ben komma att rubbas, enär gräfningen ej komme att gå så djupt.
bankdirektör Kolmodin måste äfven med farhåga att bli räknad till gammal Pers parti ställa sig på kyrkorådets sida, dock under fullt erkännande af det vackra syftemålet med förslaget, Platsen vore för trång till planteringar, hvilka vid parader och större begrafningar komme att skadas. Vidare komme planteringen att orsaka större kostnader för renhållningen.
borgmästare Een nämde att en frånvarande kyrkorådsledamot ansåg sig ej kunna tillstyrka förslaget, enär platsen vore väl inskränkt och utrymmet erforderligt vid en reparation af kyrkan, som vore en tidsfråga. Slutligen framhöll talaren en omständighet, som för honom och flere personer utom kyrkorådet varit bestämmande, nämligen fruktan för att osedlighet skulle komma att bedrifvasi bersåerna Denna omständighet hade man dock ej ansett lämpligt framhålla i kyrkorådets skriftliga utlåtande.
ordföranden v. pastor Söderberg framhöll att det sist anförda skälet för honom vore det vigtigaste.
kamrer Melin ansåg ej skälet, att platsen vore för trång, vara af synnerlig betydelse; vid folksamlingar kunde man nog tillse, att ohägn ej öfvades. I afseende på renhållningen af platsen hade man nu mycket öfrigt att önska, hvarför han lade denna sak i kyrkorådets minne, Trodde att genom planteringarne platsen skulle vinna i renlighet, då allmänheten sjelf skulle bli polis. Skälen mot förslaget kunde verkligen räknas till de obotfärdigas förhinder,
redaktör Jeurling yrkade påanförda skäl bifall till gillets tramställning. Anmärkningarne mot ritningen m. m. tycktes vara tillkomna såsom skenskäl, ty gillet hade genom sin hittills öfvade verksamhet visat sig gå fram med pietet och omsorg öfverallt der staden för dess verksamhet upplåtit mark. Skulle, hvilket betviflades, den befarande olägenheten vid den tillämnade bersån varda en verklighet, vore olägenheten lätt bjelpt genom bersåns borttagande. lektor Bergman framhöll att templen i andra städer voro omgifna af små trädgårdar.
Af erfarenhet från stadens öfriga planteringar hade man funnit, att orenligheten der försvunnit. Skulle något förstöras, finge man plantera ånyo. Påpekade att bersåerna ej skulle blifva slutna.
adjunkten Westöö: Under de 30 år gillet verkat hade deras planteringar, hvaraf den framför residenset vore mycket besökt, aldrig blifvit nämnvärdt förstörda af folksamlingar.
All osnygghet hade totalt försvunnit på de förut högst orena platsar, der gillet planterat.
Trodde ej att någon osedlighet skulla öfvas i bersåerna. Upplyste slutligen att meningen ej vore att å planen anlägga blomsterrabatter.
borgmästare Een ville gerna instämma i de loford, som egnats åt gillets verksamhet, samt på samma gång å rådets vägnar reservera sig mot att rådet skulle misstänka gillets pietet.
Stämman gillade planteringsgillets för slag.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 29 Maj 1885
N:r 43.