Snart ha vi sudergutar en extra högtid — om jag så får uttrycka mig — i annalkande; nämligen den härstädes vid Mikaelitiden vanliga lamsamlingen, som försiggår 2 Okt. hvarje år, såvida ej helgdag då inträffar, då den flyttas till följande söcknedag.
Till denna dag vill gerna hvar och en efter råd och lägenhet hafva det litet stiligt både med det ena och det andra,både med mat och dryck, så att ankommande vänner och grannar, ja äfven de från många håll tillströmmande lamköparne, både slägt och bekanta rikligen kunna trakteras och i fullt mått njuta af detta lifvets goda. Men nu till sjelfva samlingen och huru dermed tillgår!
Bittida om morgonen begifva sig traktens män och stundom äfven en del af det täcka könet åstad, många af de först nämda till häst, de öfriga till fots, ut på fårens – betesplats de s. k. Alfvaren (vidlyftiga utmarker) för att börja drefvet. Ett så vidsträckt omfång som möjligt intages nu, och ett hetsande och jagande begynner, som skrämmer både lam och äfven harar på flykten. Lammen metas ou åt hemmet, till den gård, der den s. k. »Stian» är belägen, der alla får instängas, och drefvet fortsättes i en annan trakt eller till dess att alla får blifvit hemförda till estian och der iastängda. Nu bjuder man hvarandra på litet förtäring, och nu anlända köparne till samlingsplatsen och börja att köpslå och resonnera bäst de kunna. Högst löjligt är det att se huru t. ex. en lamköpare fattar tag inågon af de till salu varande bockarne och hållande honom ifrån marken utropar: »Denna väger väl ett pund, hvad kostar han»? Men i stället att svara fattar lamegaren den oskyldiga bocken och utbrister med säkerhet: »Haltannä pund de slar han de’»!
och så blir det ett resonnerande utan ända, tills ändtligen öfverenskommelse träffas och köpet uppgöres. Ofta händer att flere köpare på en gång råka attförälska sig i någon »dugtig ungbagge»; alla vilja hafva den feta steken, hvaraf följer att djuret går till oerhördt högt pris, hvaråt lammens egare skrattar i mjugg och under tiden bjuder på »köpskål», för att såmedels uppfriska köplusten hos de stackars köparne. Ändtligen har hvar och en köpare fått så många han vill i sin ego; han börjar nu att lassa på de arma kräken, som oftast få färdas långa vägar hårdt bundna och tätt sammanpackade. Medan allt detta pågår, klippas moderlammen (de unga klippas vanligen 4 Sept.) för att åter kunna utsläppas på betet, Så är denna för somliga personer så efterlängtade dag förliden och Mikaelisamlingen afslutad för året.
Fåren äro i allmänhet småväxta, men duktigt feta, så att köparne sällan göra någon nämnvärd förlust. Efterhand dock som hvar och en inhägnar sin mark, blifver samlingen af lammen, drefmanskapet och lustigheterna allt glesare, så att i en framtid denna gammaldags festlighet torde varda blott — en saga.
—n.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 30 September 1884
N:r 79.