inträffade, skrifves till Gotl. Allehanda: från Ejsta, sistl. söndag 6 dennes. Natten förut syntes, isynnerhet öster ut, blixt på blixt, och en nästan qväfvande hetta hade varit rådande under de tilländagångna Julidagarne. På e. m. nyssnämde dag, dåjag och några andre reste ned: till: Djupviken; belägen midt emot Karlsöarna, brakade åskan öfver våra hufvuden, och vi vätitade hvarje ögonblick väldiga störtskurar från de mörka molnen. Men i stället för regn fingo vi, sedan vi krupit i lä, till vår öfverraskning se, att kantiga isbitar, stora som hasselnötter och klara som ren kristall, kommo nedslungande på. jorden. Skådespelet varade blott några minuter. Längre åt kyrkan hade visserligen mycket regn fallit på en kort stund, men icke ens bländadt med is. Vid en Härifrån söder ut närgränsande kyrka hade nederbörden inträffat med sådant dån och i så stor myckenhet, att kyrkoherden, som har en kraftfull stämma, måst för en stund upp höra med predikan.
Alla sädes- och grässlag stå mycket lofvande här, ehuru jorden icke eljes är af bördig beskaffenhet. Kornet har snart krupit ur ax, och de ropa minsann icke på hvarandra i år.
I söndags observerade jag på ett par timotejland, belägna i omedelbar närhet af hårdvallsäng, en hel mängd vissnade. ax, kanske icke mindre än hvart fjerde. När jag sakta drog deri, följde strået lätt med från. femte. leden. Förmodligen är det mask som förbärjar timotejen. Att detta gått mycket fort, kan slutas deraf, att egarne ingenting visste om saken hvadan det torde vara skäl att påskynda afbergningen öfverallt.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Juli 1884
N:r 56.