såsom förut nämts, 1 sistl. Februari husbonden Mattias Hallbohm vid Gerete i Fardhem. Enär ett rykte uppkommit, att H. skulle hafva omkommit genom annans förvållande, hölls polisundersökning men utan resultat. Liket blef på myndigheternas befallning upp gräfdt, sedan det några veckor legat i grafven, och provinsialläkaren doktor Goös fick förordnande att å detsamma verkställa besigtning. I sitt utlåtande häröfver yttrar doktor Goös, att Hallbobm omkommit i följd af de slag eller stötar, som träf: fat hans hufvud och hvilka varit nog starka att orsaka brott äfven på hufyudskålens botten. Det är möjligt, säger doktor G., att ögonblicklig död icke följt på dessa skador, men de ha sträckt honom sanslös till golfvet och gjort honom oförmögen att sjelf ändra det läge han efter döden intagit. På grund af åtskilliga omständigheter och iakttagelser vid dödsfallet anser doktor G., att det knappast finnes någon sannolikhet för att skadorna i hufvudet vållats hvarken af hans störtande mot något eller några af de föremål, som funnos omkring honom, ej heller af dessa föremåls fall öfver honom. Dessa omständigheter sammanstälda med den öfriga kroppens oskadade yttre och inre snarare motsäga än styrka det antagandet, att han ljutit döden i och genom fall från öfra qvarnvåningen utan träffats af våldet i den nedra. De föremål, hvilka man under närvarande förhållande skulle vilja antaga hafva orsakat skada, kunde vara en tapp af en drifaxel äfvensom öfra ändan af ett jernspett, hvilka voro tillfinnandes &å olycksstället. En starkare kraft synes dock här ha varit i verksamhet än den som kan härflyta från en så ringa fallhöjd.
Fråga lär vara att ånyo söka bringa polisundersöknving om saken till stånd.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Maj 1884
N:r 36.