Rättegångs- och Polissaker

Visby rådhusrätt.
För fjerde gången hade herrskapet Beckmans till igår uttagit stämning på Gotlands Allehandas utgifvare för vår artikel 10 sistlidne Oktober med anledning af deras plötsliga försvinnande från Visby. Svaranden, som ansåg stämningen nu omsider vara i det skick, att svaromål derå kunde atgifvas, begärde och erhöll uppskof till 25 Februari.
— Såsom bevis på den oförsynthet, med hvilken detta herrskap far fram på tillskyndelse af dåliga, KR förtjenst spekulerande rådgifvare, bland hvilka den ene förklarats ovärdig att föra andras talan, kan nämnas, att de hos justitieombudsmannen begärt att få Visby rådhusrätt åtalad derför att rätten i den noggrannaste öfverensstämmelse med en lag, hvars tydlighet icke lemnar något öfrigt att önska, underkänt en af de föregående stämningarna i ofvan stående mål på den grund, att svaranden icke åtnjutit laga stämningstid.

Förfalskningsmålet mellan allmänna åklagaren samt handelsbiträdet Markus Zacharias, dennes hustra Rebecka och son Bernhard Leopold förekom i förgår åter till bebundling, hvarvid på begäran af svarandeparten ett par förut hörda vittnen fingo fullständiga ba be rättelser, hvari de gjorde en oväsentlig ändring.
Såsom ombud för rektor Hernlund anmälde sig v. häradshöfdiog Karl Herlitz, som androg, att rektor H. nu, då ynglingen Z. på föräldrarnes begäran utgått ur läroverket, ej vidare ansåg sig böra uppträda såsom läroverkskollegiets ombud, hvaremot hr H. för egen del vidhöll sitt ansvarsyrkande mot makarne Zacharias, hälst då dessa i en till kollegiet ingifven oanständig skrifvelse upprepat sina beskyllningar och sökt skaffa sig intyg från läkare, att deras son blifvit sjuk på grund af den pina han vid förhören å läroverket skulle hafva undergått. Från stadsläkaren företeddes ett intyg, hvari nämnes, avt han i början af sistl. November månad på kallelse infunnit sig i makarne Z:s bostad och der funnit ynglingen Z. insjuknad i en lindrig akut bronkialkatarr, hvilken trots imakarne Z:s honetta anbud, han ej kunde sätta i något som hälst samband med den ynglingen enligt föräldrarnes utsago vid ofvannämda förhör tillfogade skrämsel.
Från svarandeparten inlemnades en skrift, hvari de förnekade, att de begått någon förfalskning af vittnesstämningen eller med vetskap om förfalskningen begagnat handlingen.
Slutligen yrkades det strängaste ansvar å stadsfiskalen och angifvaren, handlanden K. J. Ohlsson, samt ett tusen kronor i ersättning och fria rättegångskostnader.
Angifvaren anhöll om uppskof för att förebringa bevisning, hvilken begäran svarandena bestredo, Efter enskild öfverläggning biföll rätten denna uppskofsanhållan och utsatte målet till 11 instundande Februari, då all den bevisning, hvaraf angifvaren ville begagna sig, skulle företes vid äfventyr att vidare uppskof ej lemnades. Svarandena ålades att vid hämtnings påföljd komma tillstädes.

Hedovisningsmål. Såsom förut nämts, har arbetaren Niklas Mårten Ihre instämt sakfö rare Stenmark med yrkande att 8. måtta till honom åläggas betala 260 kronor, hvilka S.
inkasserat för Ihres räkning. Svaranden genmälde medels ombud, att han visserligen ej förnekade sjelfva saken, men att han ej ville betala summan, emedan han ej visste förnamnen på den person, för hvilken han inkasserat beloppet, hvadan han således ej vore förvissad om att det var rävt kärande, som uppträdde.
Kärandens ombud, v. häradshö:ding Karl Herlitz företedde nu tre bref från svaranden till hans hufvudman, i hvilka skrifvelser svaranden utsatt Ihres förnamn och tydlig adress i Stockholm, hvadan käranden sålunda ej kunde vara okunnig om Ihres förnamn. I brefven, som voro skrifna under de två sistl. åren, anhöll svaranden om uppskof med inbetalningen af den inkasserade summan. Häradshöfding H. nämde vidare, att svaranden för honom förklarat sig villig betala samman, om ett hypotekslån kunde beviljas honom.
Slutligen yrkade kärandeombudet, att Stenmark måtte åläggas personlig inställelse, så att man måtte få klart besked i saken. Efter enskild ötverläggning förklarade rätten målet uppskjutet till 4 Februari, då svaranden på grund af målets beskaffenhet skulle iakttaga personlig inställelse.

För försäljning af aiftiga tapeter dömdes enkefru Anna Johansson till tjugufem kronors böter.

För oljud och fylleri fäldes arbetaren Karl Petter Adolf Andersson från Rosendal i Follingbo ull temton kronors böter,

Otofigt tillgrepp. Fjortonårige ynglingen Jakob Ötto Fredrik Johansson från Vestres i Tingstäde var åtalad för att 2 dennes hafva å stora torget tillgripit ur ogifta Johanna Nordströms ficka en portmonnä innehållande en krona och 50 öre. Goasen berättade, att han på torget hittat Pportmonuän, med hvilken han, enär han blef rädd, då en konstapel kom mot honom, sprang utanför Österport, der han, förföljd af poliser, kastade den irrån sig, men sedan letade reda på den och öfverlemnade den till polisen, Hans moder, som var närvarande vid rätten, tog sin son ifrigt i försvar och uppgaf, att hon misstänkte, att en yngling vid namn Gilbert Johansson bär i staden tillgripit porunonnän och kastat den ifrån sig på torget, der sonen hittat den. Gvssens prestbetyg innehöll, att ban var mindre väl uppfostrad hos modren (som lefver skild från sin man arbetaren Johan Fredrik Johansson) och att han mycket försummat sin skolgång, enär han vistats än här och än der i de kringliggande socknarne.
För bevisnings anskaff mde uppsköts målet tili 11 insvundande Februari, då gossen vid hämtnings äfventyr skulle komma tillstädes.

Olaga utskänkning af maltdrycker. I det förut omnämda målet mellan åklagaren och enkan Anna Maria Blom hördes i förgår ett vittne, som berättade, att svaranden till vittnet två gånger sålt öl och flere gånger svagdricka, Svarandeombudet, t. artilleristen Flygare bestred detta, likso.a de föregående vittnesmålet. Utslag afkunnas 11 Februari.

För mened har, såsom förut vidlyftigt nämts, skräddare Johan Lyander åtalat skräddare Gustaf Fahrstedt, ogifta Anna Viberg, hustru Auna Maria Håkansson och enkan Kristina Nilsson, enär de i ett föregående mål falskeligen skulle hafva uppgifvit, att Lyander våldfört sig å en person, hvarför han ådömts straff. Emellertid hafva Fahrstedt och Viberg enligt rättens protokoll aldrig haft en sådon uppgift. Lyanuders begäran att få rättens odförande och en af dess ledamöter hörda såsom vittnen afslogs af rätten. Ett af käranden nu åberopadt vittne intygade, att Lyander ej våldfört sig å den ifrågavarande personen, och ett af enkan Nilsson påkalladt vittne berättade, att vittnet sett Nilsson på väg från det ställe, der våldet begåtts, före den tid det egtrum.
Lyander begärde ytterligare uppskof för tvänne vittnens hörande i Stockholm, hvilken begäran rådhusrätten, som förut stadgat, att vidare uppskof ej skulle medgifvas, afslog.
Dom i detta sorgliga mål, till hvars väckande käranden antagligen blifvit förledd af andra, som trott sig kunna skörda vinst deraf, afkunnas 18 Februari.

Såsom försvarslös har sjömaunen Johan Gustaf Nilsson häktats af stadsfiskalen. Erån utskänkningsstället å Adelsgatan begärdes nämligen i förra fveckan polishandräckning, enär Nilsson der uppehållit sig i flere dagar och bettlat. Nilsson häktades redan sistl. år, då han flekt föreläggande att skaffa sig laga försvar. Han dömdes nu af k. m:ts befallningshafvande till fyra månaders allmänt arbete.
Nilsson, som är född 1848 i Runstens 0cken på Öland, flyctade 1858 till Othems socken här på Gotland, hvarefter han tidvis varit ute till sjös.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 Januari 1884
N:r 9.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *