om 4 hästkrafter, hade för afsigt att med den samma besörja trafik i granskapet af Visby. Enligt utfärdadt besigtningsbevis egde ångslupen, som hörde till 4:e klassens fartyg, föra 32 passagerare vid aflandiga vindar eller ock I stiltje utmed Gotlands vestra kust 4 sjömil söder och norr om Visby, dock under iakttagande af vissa förbehåll och föreskrifter. Visby magistrat, till hvilken besigtningsbevis,öfverlemnades, förbjöd dock, att ångslupen finge å farvattnet utanför Visby och dess område föra passagerare, med hänsyn dertill att detta. farvatten utgjordes af öppna hafvet, hvärå, fjerde klassens fartyg enligt gällande författning icke finge användas. Hos k. m:t hafva ångslupens egare nu, med bifogande af intyg utaf sakkunnige personer derom att ångslupen Fridhem vore en duglig sjöbåt och utrustad att gå med passagerare, äfvensom att kusten nästan öfverallt vore tillgänglig för landstigning, anhållit om tillstånd att, när vind blåser från land eller i stiltje, få föra passagerare i förut omförmälda fart. Till stöd för sin begäran hafva de derjämte anfört att fartyget vore afsedt för dylik kustfart och bogseringar, men att genom dess användande uteslutande för sistnämda ändamål kostnaderna ej blefve betäckta. Lustresor med >Fridhem> vore icke utan inflytande på Visby såsom badort. Någon fara för passagerarne borde icke gerna uppstå, då båten ginge tätt utmed kusten, der man nästan öfverallt kunde landstiga Efter det k. m:ts befhde och kommerskollegium yttrat sig i frågan, har k. m:t funnit skäl icke förekomma att bifalla den gjorda ansökningen.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 26 Juni 1883
N:r 51.