verksamhet yttrar N. A. följande behjertansvärda ord, i hvilka vi anhålla få instämma:
Hufvudsakligen hafva dessa föreningar egnat sin uppmärksamhet åt de fasta fornminnenas fredande från oxynniges och klådfingriges åverkan samt åt beskrifningar öfver dessarminnen och deras insamling. Detta är mycket vackert och förtjenar det lifligaste erkännande.
Men dermed är icke allt, som bör ligga i deras väg, fullgjordt. De hafva ett rikt fält dertill liggande öppet för sig,och det är af synnerlig vigt att detta fält väl och omsorgsfullt skördas.
Hvilket fält då?
Jo, vi ha en stor mängd hvarandra mer eller mindre olika landsmål, hvilkas bearbetande är synnerligt af nödeuv. Vidare lefva på folkets läppar en mängd sagor, sägner, visor, -Båtor, ordspråk och dylikt. Och så ha vi en mängd seder och bruk samt en hel hop vidskepliga föreställningar, hvilket allt hotar att snart i denna den allmänna utjämningens tid försvinna.
Äfven finnas i våra gamla sockenstämmoprotokoll, kyrko- och häradsrätts-arkiv o. s. v. dyrbara bidrag till vår kulturhistoria.
Här ha fornminnesföreningarna ett godt stycke arbete att utföra. Här finnas visserligen vid våra högskolor landsmålsföreningar, hvilka gjort ofantligt mycket för räddande af våra andliga fornminnen, men dessa tårfva understöd i sin ädla sträfvan öfverallt i bygderna. Och för hvilka ligger det väl närmare till hands att lemna detta understöd, än för de här omhandlade föreningarna? +De kunna till dömes genom att intressera folkskollärare ooh mera framstående allmogemän i sina verksamhetsområden uträtta ofantligt mycket för den fosterländska saken. De kunna sedan skaffa offentlighet åt sina samlingar, och de borde icke varda obetydliga, om saken drefves med verkligt nit och intresse, antiugen genom att föreningarna hvar i sin stad utgåfvo dem från trycket eller ock genom att de insände dem till landsmålsföreningarna för att meddelas i deras tidskrift. TI till dömes Upland och Bohuslän ha icke obetydliga bidrag i den vägen offentliggjorts, i det senare landskapet genom – hushållningssällskapets frikostighet. De skånska och halländska föreningarna, på senare tid sammanslagna till en, hafva också utgifvit vackra samlingar i denna väg.
Saken är, som vi redan framhållit, af stor vigt och förtjenar att behjertas af våra fornminnesföreningar. Men här gäller framför allt att tillämpa den gyllne regeln: Uppskjut aldrig till i morgon, hvad du kan göra i dag. Att saken är omöjlig, det kunna vi ej tro. Högre tanke bör man ha skäl att hysa om så väl våra skollärare, hvilka, såsom lefvande midt ibland folket, ega dess öra, som om våra mera framstående män i bygderna.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Mars 1883
N:r 20