för året afslötos i lördags. Visby bataljon hemförlofvades fedan på lördagen veckan förut af major Ihre, som i sitt afskedstal yttrade sig om beväringens institution i allmänhet med en skärpa i omdömet, som vinner ökad betydelse, då man tager i betraktande, att det grundar sig på en insigt, hvilken vunnits under en lång erfarenhet om trwpens förhållanden. Talarens ord föllo drvid ungefär sålunda:
Årets vapenöfringar för Visby bataljon äro med denna stund afslutade. Om jag dervid erinrar mig ordspråket »När slutet är godt är allt godt», så är det för att med afseende på våra militära förhållanden uti detta göra en ändring och säga »När eländet har ett slut, bör man vara belåten». Med uttrycket »eländet» hänsyftar jag på organisationen för Gotlands försvar, hvilken tillkommit för omkring 70 år sedan, öfverlefvat sig sjelf och är den dag, som i dag är, fullkomligt ohållbar. Att med våra öfningar vinna| något resultat, hvarmed man kan vara tillfredsstäld, är således att af intet göra något. — Gotländska försvarsmanskapet har städse ntmärkt sig för en berömvärd hållning i sitt uppförande, hvarmed jag äfven kan berömma det i år. Att vara samlade till så allvarliga öfningar, der krigsartiklarne böra vid behof tillämpas, utan att dervid förekomma hvarken bestraffningar eller icke ens andra förhållanden af obehag, som äro att tala om, det länder Gotlands beväringspliktige till verklig heder och för den, som har ansvaret, kan detta icke vara annat än till hugnad och tillfredsställelse. Jag ärockså derför tacksam och önskar er nu, då jag hemförlofvar er, hvad ni så ofta önskat mig, »Gud bevare eder».
Bataljonsschefen hembar derefter officerarne sitt tack för nit och visad pliktkänsla samt till underofficerarne likaledes tack för en god och berömvärd vilja.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 28 Juni 1881
N:r 51