Ett expropriationsmål. Å k. m:ts och kronans samt Visby domkapitels vägnar hade kronofogden Callissendorff till hösttingets tredje sammanträde med Norra häradsrätten instämt styrelsen för Gotlands jernväg med yrkande, att jernvägsaktiebolaget måtte åläggas att, i den ordning gällande expropriationslag enligt k. förordningen af 14 April 1866 stadgar, till k. m:t och kronan inbetala den lösen, som kan varda vederbörligen bestämd för de jordlägenheter, som äro kronan tillhöriga men upplåtne till boställen eller utarrenderade samt blifvit använda till jernvägsanläggningen.
Svarandeombudet, auditör Engström genmälde härå, att riksdagen hade medgifvit k. m:t att åt enskilda jernvägar öfverlåta erforderlig kronan tillhörig jord utan annan kostnad än att, hvad anginge boställsjord eller annan åt enskild person med åborätt eller annorledes upplåten kronojord; ersättning skulle lemnas i enlighet med hvad förordningen 14 April 1866 derom stadgade. I dessa ord låge, ansåg svarandeombudet, tydligen atten gåfva vore afsedd fastän med någon kostnad; huru stor denna kostnad borde vara måste enligt svarandeombudets åsigt bestämmas på sätt paragraf 13 i nämda förordning angifver, enär ingen annan paragraf innehåller någonting, som kunde hafva afseende på boställsinnehafvare eller arrendatorer, hvartill koncessionen med ordet derom hänvisade. Om full lösen skulle lemnas, kunde ombudet ej inse, hvaruti gåfvan skulle ligga, då kronans jord nästan utan undantag är bortarrenderad. Vidare upplyste ombudet, att bolaget redan uppfylt hvad som föreskrifvits i nämda 13 paragraf genom öfverenskommelse med boställsinnehafvarne.
Härtill invände kärandeombudet att, med undantag af domkapitlet såsom innehafvare af Vänge pastorsboställe, öfrige boställsinnehafvare, nämligen arrendetorn af Roma klosters kungsgård och innehafvaren af Roma kyrkoherdeboställe, visserligen träffat öfverenskommelse med bolaget om ersättning för begagnandet af den från dessa boställen till jernvägen upplåtna marken, men erinrade att, enär dessa öfverenskommelser icke kunde anses betryggande eller för framtida boställsinnehafvare bindinde, kronan ansåge nödigt, att ersäftningsbeloppet, vare sig att detsamma skulle utgå med jordens fulla värde eller med viss årlig afgift, blefve i öfverensstämmelse med åberopade förordningen bestämdt af nämd.
Svarandeombudet ansåg under förhandenvarande förhållande ett dylikt bestämmande af ersättningen ej erforderligt.
Genom utslag har norra häradsrätten resolverat, att käromålet på det sätt bifalles, att svarandebolaget förpliktas att senast till 3 sammanträdet af nästa lagtima ting ombesörja, att nämd varder för ersättningens bestämmande i enlighet med åberopade k. förordningen utsedd vid äfventyr, att kärandena eljes ega att föranstalta derom på svarandebolagets bekostnad.
Rätten han grundat denna sin dom derpå, att svarandebolaget berättigats att erhålla upplåtelse af den för jernvägen erforderliga, kronan tillhöriga jord utan annan kostnad än att, hvad anginge boställsjord eller annan åt enskild person med åborätt eller annorledes upplåten jord, ersättning lemnades enligt k. törordningen af den 14 April 1866, hvadan det följaktligen ej ålåge svarandebolaget att lösa den för jernvägsanläggningen använda marken utan endast att för markens begagnande utgifva ersättning.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 19 Februari 1881
N:r 14