Testamentsklander. Angående förut nämda, af numera aflidne guldsmeden S. Eskelund 7 Juli 1879 upprättade testamente å hans hus vid Adelsgatan jämte 8,000 kr. till kakelugnsmakaren Bergs hustru med förbigående af hans närmaste slägtingar, hvilka derför genom sakföraren Stenmark instämt Berg och hans hustru under yrkande om testamentets ogillande på den grund, att E. vid dess upprättande icke skulle varit sinnesredig, fortsattes nu ransakning, hvarvid såsom vittne hördes sjökapten J. Vallin, som mälde, att han varit bekant med E. många år, men ej träffat honom sedan början af förlidet år; att han funnit honom sinnesslö och nästan helt och hållet saknande minne, hvarpå vittnet anförde flere bevis.
Kärandeombudet framlemnade ett under edlig förpliktelse afgifvet intyg af provinsialläkaren Goéös, hvilken ansåg E. hafva lidit af sinnesförvirring, som vittnade om ett djupare lidande i hjernan, hvilket gjort honom ej tillräknelig, hvadan han ej med fullt förstånd och fri vilja kunnat afgöra sina handlingar.
Ofvannämda intyg sade sig svarånden ej kunna bestrida. Kårandeombudet begärde nytt vittnesförhör med t. f. stadsfiskal Hallgren, som vidhöll sitt förra vittnesmål innebärande att E. enligt hans åsigt haft sitt fulla förstånd.
Käranden anhöll att få frågan hänskjuten till medicinalstyrelsen eller, om detta ej kunde medgifvas, om uppskof för slutpåståendens ingifvande. Efter enskild öfverläggning afkunnade rätten det utslag, att kärandens förstnämda anhållan lemnades utan afseende, hvaremot uppskof beviljades till 15 Mars, mot hvilket sistnämda utslag Berg anmälde missnöje.
Arsenikmålet mellan allmänna åklagaren och bröderna kringvandrande handlanden Adolf Hedström och f. artilleristen Johan Hedström förekom i dag till behandling. På den sistnämdas angifvelse hade polisen tagit beslag å omkring 3 ort arsenik, som påträffats i Adolf H:s handelslåda. Adolf H. svarade härå, att han aldrig innehaft arsenik och att vid beslagstillfället endast hans broders saker funnits i lådan, men bror min, han vill mig allt möjligt ondt. Johan H., som först ej var närvarande, fäldes till böter af 1 krona för uppropsförsummelse; han infann sig emellertid under målets behandling och påstod, att arseniken varit broderns, samt att han med vittnen kunde styrka, att brodern försålt arsenik. Vid en af åklagaren till Adolf H. stäld fråga, om han ej försålt arsenik till åtskilliga af åkl. namngitna personer, boende utom staden, anmärkte rättens ordförande; att beifran härå tillhörde vederbörande åklagare på landsbygden. Ansvar för olofligt innehafvande af arsenik yrkades derpå å båda bröderna. Utslag annan dag.
Ett efterspel till ofvannämda mål inträffade, då Johan Hedström, som var synbart berusad, genast efter målets slut satte på sig sin hufvudbonad inne i rättens sessionsrum, hvarför åkl. yrkade ansvar å honom både för fylleri och vanvördnad mot rätten. Då han derefter utfördes, slog han med mössan vakthafvande konstapeln i ansigtet. Åkl. yrkade härför ansvar å honom och hans inmanande i häkte.
Han nedfördes derpå till vaktkontoret, hvarefter han efter ett par timmars dervaro fick sin dom, lydande å 35 kronors böter.
För olaga grushämtning var åkaren Hultberg af åklagaren stämd. Genom ombud svarade H., att han hämtat grus endast från tilllåten plats, midt för och norr om strandporten. För bevisnings förebringande, att H. gjort sig skyldig till anklagelsen och kört öfver en sällskapet D. B. V. tillhörig gräsvall, begärdes och erhölls uppskof.
För missbruk af tjensten och störande af hemfriden var stadsbetjenten Vedin instämd af fabrikör P. A. Hellgren, i hvars butik Vedin jämte ur kärandens tjenst afvikne lärlingen J. H. B. Hedvall inkommit, hvarvid Vedin skulle hafva med hot affordrat käranden ett afskedsbetyg för lärlingen Hedvall, samt bemött kiranden skymfligt och vägrat att på kärandens uppmaning föra lärlingen ur butiken.
Vedin, som erkände att han två gånger uppmanats att föra lärlingen ut ur boden, samt att käranden förklarat sig oberättigad lemna ut betyg till annan person än lärlingens målsman, nekade för att hafva uppträdt hotande, tilläggande att han fått förlåtelse af borgmästaren för att han utan anledning inträdt i butiken. – Utslag afkunnas annan dag.
I målet mellan Linköpings spritbolags verkställande direktör, A. Stånggren, och redaktör Isidor Kjellberg afkunnades i torsdags utslag, hvarigenom svaranden frikändes och Kjellberg dömdes att betala 50 kr. rättegångsersättning. Som nämts, rörde sig åtalet om en äldre mans plötsligt inträffade dödsfall på en bolagskrog. Rätten ansåg atticke styrkt blifvit, att den aflidne varit så rusig att han icke bort serveras.
För obehörigt utdelande af nattvarden blef skollärarinnan K. Strand i Tönnersjö i Halland genom domkapitlet åtalad inför domstol, som dock frikände henne från ansvar. Strand erkände att hon utdelat nattvarden.
Prest mot prest. Vid senaste tingssammanträdet å Norrtelje lånsfängelse hade kyrkoherden Nordlund instämt sin komminister, pastor Berggren, att stånda ansvar för »svalg och dryckenskap». Hr kyrkoherden hade låtit inkalla 17 vittnen, men ingen af de hörda kunde styrka, hvad som lades komministern till last. För flere vittnens hörande uppsköts målet till nästa tingssammanträde.
Inför justitieombudsmannen har Stockholms rådhusrätts sjette afdelning dragits för lagstridigt förfarande af mekanikern E. F. A. Brehmer. Rätten skall nämligen genom beslut ha förklarat att dom skulle meddelas 18 December i mål mellan Brehmer och motparten, Detta skedde dock ej, utan först d. 8 påföljande Januari” Justitieombudsmannen förordnade i lördags, att handlingarna skulle lemnas till afdelningen för förklarings afgifvande.
Ohyggligt. Sistlidet år häktades enklingen Petter Padarsnn från Fulltofta i Skåne samt hans 20-åriga dotter Hanna för det de stått i brottsligt förhållande till hvarandra. Mannen dömdes till 9 års straffarbete och förlust af medborgerligt förtroende för alltid, dottren dömdes att undergå 6 månaders straffarbete.
15 dennes återkom hon till hembygden efter utståndet fängelsestraff, medförande en 5 månaders gammal son, frukten af faderns och dotterns onaturliga förbindelse. Bäst vore, att ett sådant stackars barn intoges å något barnhem och för alltid blefve i okunnighet om sin sorgliga tillkomst, säger Nya Skåne.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 25 Februari 1880
N:r 16